Krönikeboken 19

1 En tid härefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son blev konung efter honom.2 Då sade David: »Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap, eftersom hans fader bevisade mig vänskap.» Och David skickade sändebud för att trösta honom i hans sorg efter fadern. När så Davids tjänare kommo till Ammons barns land, till Hanun, för att trösta honom,3 sade Ammons barns furstar till Hanun: »Menar du att David därmed att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din fader? Nej, för att undersöka och fördärva och bespeja landet hava hans tjänare kommit till dig.»4 Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka dem och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.5 Och man kom och berättade för David vad som hade hänt männen; då sände han bud emot dem, ty männen voro ju mycket vanärade. Och konungen lät säga: »Stannen i Jeriko, till dess edert skägg hinner växa ut, och kommen så tillbaka.»6 Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver för att leja sig vagnar och ryttare från Aram-Naharaim, från Aram-Maaka och från Soba.7 De lejde sig trettiotvå tusen vagnar, ävensom hjälp av konungen i Maaka med hans folk; dessa kommo och lägrade sig framför Medeba. Ammons barn församlade sig ock från sina städer och kommo för att strida.8 När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de tappraste krigarna.9 Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden; men de konungar som hade kommit dit ställde upp sig för sig själva på fältet.10 Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och ställde sedan upp sig mot araméerna.11 Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, och dessa fingo ställa upp sig mot Ammons barn.12 Och han sade: »Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga, så vill jag hjälpa dig.13 Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom täckes.14 Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot araméerna, och de flydde för honom.15 Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de för hans broder Absai och begåvo sig in i staden. Då begav sig Joab till Jerusalem.16 Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud att de araméer som bodde på andra sidan floden skulle rycka ut, anförda av Sofak, Hadaresers härhövitsman.17 När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel och gick över Jordan, och då han kom fram till dem, ställde han upp sig i slagordning mot dem; och när David hade ställt upp sig till strid mot araméerna, gåvo dessa sig i strid med honom.18 Men araméerna flydde undan för Israel, och David dräpte av araméerna manskapet på sju tusen vagnar, så ock fyrtio tusen man fotfolk; härhövitsmannen Sofak dödade han ock.19 Då, alltså Hadaresers tjänare sågo att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom underdåniga. Efter detta ville araméerna icke vidare hjälpa Ammons barn.

1 Chronicles 19

David’s Campaign against the Ammonites

1 Later King Nahash of the Ammonites died and his son succeeded him.2 David said, “I will express my loyaltyt to Hanun son of Nahash, for his father was loyalt to me.” So David sent messengers to express his sympathy over his father’s death.t When David’s servants entered Ammonite territory to visit Hanun and express the king’s sympathy,t3 the Ammonite officials said to Hanun, “Do you really think David is trying to honor your father by sending these messengers to express his sympathy?t No, his servants have come to you so they can get information and spy out the land!”s4 So Hanun seized David’s servants and shaved their beards off.t He cut off the lower part of their robes so that their buttocks were exposedt and then sent them away.

5 Messengerst came and told David what had happened to the men, so he summoned them, for the men were thoroughly humiliated. The king said, “Stay in Jerichos until your beards grow again; then you may come back.”
6 When the Ammonites realized that David was disgusted with them,t Hanun and the Ammonites sent 1,000 talentst of silver to hire chariots and charioteers from Aram Naharaim, Aram Maacah, and Zobah.t

7 They hired 32,000 chariots, along with the king of Maacah and his army, who came and camped in front of Medeba. The Ammonites also assembled from their cities and marched out to do battle.
8 When David heard the news, he sent Joab and the entire army to meet them.t9 The Ammonites marched out and were deployed for battle at the entrance to the city, while the kings who had come were by themselves in the field.10 When Joab saw that the battle would be fought on two fronts, he chose some of Israel’s best men and deployed them against the Arameans.st11 He put his brother Abishai in charge of the rest of the army and they were deployed against the Ammonites.12 Joabt said, “If the Arameans start to overpower me,t you come to my rescue. If the Ammonites start to overpower you,t I will come to your rescue.13 Be strong! Let’s fight bravely for the sake of our people and the cities of our God! The Lord will do what he decides is best!”t14 So Joab and his ment marched toward the Arameans to do battle, and they fled before him.

15 When the Ammonites saw the Arameans flee, they fled before Joab’st brother Abishai and withdrew into the city. Joab went back to Jerusalem.s
16 When the Arameans realized they had been defeated by Israel, they sent for reinforcements from beyond the Euphrates River,t led by Shophach the commanding general of Hadadezer’s army.t17 When David was informed, he gathered all Israel, crossed the Jordan River,t and marched against them.st David deployed his army against the Arameans for battle and they fought against him.t18 The Arameans fled before Israel. David killed 7,000s Aramean charioteers and 40,000 infantrymen; he also killed Shophacht the commanding general.

19 When Hadadezer’s subjects saw they were defeated by Israel, they made peace with David and became his subjects. The Arameans were no longer willing to help the Ammonites.