2 Kungaboken 19

1 Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder och höljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.2 Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldste bland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profeten Jesaja, Amos' son.3 Och de sade till denne: »Så säger Hiskia: En nödens, tuktans och smälekens dag är denna dag, ty fostren hava väl kommit fram till födseln, men kraft att föda finnes icke.4 Kanhända skall HERREN, din Gud, höra alla Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att smäda den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord, som han, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön för den kvarleva som ännu finnes.»5 När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja,6 sade Jesaja till dem: »Så skolen I säga till eder herre: Så säger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem med vilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig.7 Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han, på grund av ett rykte som han skall få höra, vänder tillbaka till sitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget land.8 Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att belägra Libna; ty han hade hört att han hade brutit upp från Lakis.9 Men när Sanherib fick höra säga om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia och sade:10 »Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud, som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.'11 Du har nu hört vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra länder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva räddad!12 Hava väl de folk som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?13 Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen över Sefarvaims stad, över Hena och Iva?»14 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det inför HERRENS ansikte.15 Och Hiskia bad inför HERRENS ansikte och sade: »HERRE, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du allena är Gud, den som råder över alla riken på jorden; du har gjort himmel och jord.16 HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och se. Ja, hör Sanheribs ord, det budskap varmed han har smädat den levande Guden.17 Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött folken och deras land.18 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kunde de förgöra dem.19 Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att alla riken på jorden förnimma att du, HERRE, allena är Gud.»20 Då sände Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och låt säga: »Så säger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angående Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag hört.21 Så är nu detta det ord som HERREN har talat om honom:  Hon föraktar dig och bespottar dig,      jungfrun dottern Sion;  hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.22   vem har du smädat och hädat,      och mot vem har du upphävt din röst?  Alltför högt har du upplyft dina ögon --      Ja, mot Israels Helige.23   Genom dina sändebud smädade du Herren,      när du sade: 'Med mina många vagnar  drog jag upp på bergens höjder,      längst upp på Libanon;  jag högg ned dess höga cedrar      och väldiga cypresser;  jag trängde fram till dess innersta gömslen,      dess frodigaste skog;24   jag grävde brunnar och drack ut      främmande vatten,  och med min fot uttorkade jag      alla Egyptens strömmar.'25   Har du icke hört att jag för länge sedan      beredde detta?  Av ålder bestämde jag ju så;      och nu har jag fört det fram:  du fick makt att ödelägga befästa städer      till grusade stenhopar.26   Deras invånare blevo maktlösa,      de förfärades och stodo med skam.  Det gick dem såsom gräset på marken      och gröna örter,  såsom det som växer på taken,      och säd som förbrännes,  förrän strået har vuxit upp.27   Om du sitter eller går ut  eller går in, så vet jag det,  och huru du rasar mot mig.28   Men då du nu så rasar mot mig,      och då ditt övermod har nått till mina öron,  skall jag sätta min krok i din näsa      och mitt betsel i din mun  och föra dig tillbaka samma väg  som du har kommit på.29 Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd; men det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt.30 Och den räddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill.31 Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från Sions berg. HERRENS nitälskan skall göra detta.32 Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien:  Han skall icke komma in i denna stad  och icke skjuta någon pil ditin;  han skall icke mot den föra fram någon sköld  eller kasta upp någon vall mot den.33   Samma väg han kom skall han vända tillbaka,  och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN.34   Ty jag skall beskärma och frälsa denna stad  för min och min tjänare Davids skull.»35 Och samma natt gick HERRENS ängel ut och slog i assyriernas läger ett hundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgon kom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt36 Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve.37 Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dräpt med svärd av Adrammelek och Sareser; därefter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.

2 Kings 19

1 When King Hezekiah heard this, he tore his clothes, put on sackcloth, and went to the Lord’s temple.2 He sent Eliakim the palace supervisor, Shebna the scribe, and the leading priests,t clothed in sackcloth, with this message to the prophet Isaiah son of Amoz:3 “This is what Hezekiah says:t ‘This is a day of distress, insults,t and humiliation,t as when a baby is ready to leave the birth canal, but the mother lacks the strength to push it through.t

4 Perhaps the Lord your God will hear all these things the chief adviser has spoken on behalf of his master, the king of Assyria, who sent him to taunt the living God.t When the Lord your God hears, perhaps he will punish him for the things he has said.t So pray for this remnant that remains.’”t
5 When King Hezekiah’s servants came to Isaiah,6 Isaiah said to them, “Tell your master this: ‘This is what the Lord says: “Don’t be afraid because of the things you have heard – these insults the king of Assyria’s servants have hurled against me.t

7 Look, I will take control of his mind;t he will receivet a report and return to his own land. I will cut him downt with a sword in his own land.”’”
8 When the chief adviser heard the king of Assyria had departed from Lachish, he left and went to Libnah, where the king was campaigning.t9 The kingt heard that King Tirhakah of Ethiopia was marching out to fight him.t He again sent messengers to Hezekiah, ordering them:10 “Tell King Hezekiah of Judah this: ‘Don’t let your God in whom you trust mislead you when he says, “Jerusalem will not be handed overt to the king of Assyria.”11 Certainly you have heard how the kings of Assyria have annihilated all lands.t Do you really think you will be rescued?t12 Were the nations whom my ancestors destroyed – the nations of Gozan, Haran, Rezeph, and the people of Eden in Telassar – rescued by their gods?t

13 Where are the king of Hamath, the king of Arpad, and the king of Lair,s Sepharvaim, Hena, and Ivvah?’”
14 Hezekiah took the letters from the messengers and read it.s Then Hezekiah went up to the Lord’s temple and spread it out before the Lord.15 Hezekiah prayed before the Lord: “Lord God of Israel, who is enthroned on the cherubs!s You alone are God over all the kingdoms of the earth. You made the skyt and the earth.16 Pay attention, Lord, and hear! Open your eyes, Lord, and observe! Listen to the message Sennacherib sent and how he taunts the living God!t17 It is true, Lord, that the kings of Assyria have destroyed the nations and their lands.18 They have burned the gods of the nations,t for they are not really gods, but only the product of human hands manufactured from wood and stone. That is why the Assyrians could destroy them.t

19 Now, O Lord our God, rescue us from his power, so that all the kingdoms of the earth will know that you, Lord, are the only God.”
20 Isaiah son of Amoz sent this message to Hezekiah: “This is what the Lord God of Israel says: ‘I have heard your prayer concerning King Sennacherib of Assyria.t

21 This is what the Lord says about him:t
“The virgin daughter Zions
despises you, she makes fun of you;
Daughter Jerusalem
shakes her head after you.s

22 Whom have you taunted and hurled insults at?
At whom have you shouted,t
and looked so arrogantly?t
At the Holy One of Israel!s

23 Through your messengers you taunted the sovereign master,t
‘With my many chariotss
I climbed up the high mountains,
the slopes of Lebanon.
I cut down its tall cedars,
and its best evergreens.
I invaded its most remote regions,t
its thickest woods.

24 I dug wells and drank
water in foreign lands.t
With the soles of my feet I dried up
all the rivers of Egypt.’

25 tCertainly you must have heard!t
Long ago I worked it out,
In ancient times I plannedt it;
and now I am bringing it to pass.
The plan is this:
Fortified cities will crash
into heaps of ruins.t

26 Their residents are powerless,t
they are terrified and ashamed.
They are as short-lived as plants in the field,
or green vegetation.t
They are as short-lived as grass on the rooftopst
when it is scorched by the east wind.s

27 I know where you live,
and everything you do.s

28 Because you rage against me,
and the uproar you create has reached my ears;s
I will put my hook in your nose,s
and my bridle between your lips,
and I will lead you back the way
you came.”
29 t This will be your confirmation that I have spoken the truth:t This year you will eat what grows wild,s and next yeart what grows on its own from that. But in the third year you will plant seed and harvest crops; you will plant vines and consume their produce.t

30 Those who remain in Judah will take root in the ground and bear fruit.t

31 For a remnant will leave Jerusalem;
survivors will come out of Mount Zion.
The intense devotion of the sovereign Lordt to his peoplet will accomplish this.

32 So this is what the Lord says about the king of Assyria:
“He will not enter this city,
nor will he shoot an arrow here.t
He will not attack it with his shield-carrying warriors,t
nor will he build siege works against it.

33 He will go back the way he came.
He will not enter this city,” says the Lord.

34 I will shield this city and rescue it for the sake of my reputation and because of my promise to David my servant.’”t
35 That very night the Lord’s messenger went out and killed 185,000 men in the Assyrian camp. When theyt got up early the next morning, there were all the corpses.t36 So King Sennacherib of Assyria broke camp and went on his way. He went home and stayed in Nineveh.t

37 One day,s as he was worshiping in the temple of his god Nisroch,s his sonss Adrammelech and Sharezer struck him down with the sword.s They escaped to the land of Ararat; his son Esarhaddon replaced him as king.