2 Kungaboken 25

1 Då, i hans nionde regeringsår, i tionde månaden; på tionde dagen i månaden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin här till Jerusalem och belägrade det; och de byggde en belägringsmur runt omkring det.2 Så blev staden belägrad och förblev så ända till konung Sidkias elfte regeringsår.3 Men på nionde dagen i månaden var hungersnöden så stor i staden, att mängden av folket icke hade något att äta.4 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten genom porten mellan de båda murarna (den port som ledde till den kungliga trädgården), medan kaldéerna lågo runt omkring staden; och folket tog vägen åt Hedmarken till.5 Men kaldéernas här förföljde konungen, och de hunno upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrat sig.6 Och de grepo konungen och förde honom till den babyloniske konungen i Ribla; där höll man rannsakning och dom med honom.7 Och Sidkias barn slaktade man inför hans ögon, och på Sidkia själv stack man ut ögonen; och man fängslade honom med kopparfjättrar och förde honom till Babel.8 I femte månaden, på sjunde dagen i månaden, detta i den babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom den babyloniske konungens tjänare Nebusaradan, översten för drabanterna, till Jerusalem.9 Denne brände upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de förnämas hus, brände han upp i eld.10 Och murarna runt omkring Jerusalem brötos ned av hela den här av kaldéer, som översten för drabanterna hade med sig,11 och återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de överlöpare som hade gått över till konungen i Babel, så ock den övriga hopen, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap.12 Men av de ringaste i landet lämnade översten för drabanterna några kvar till vingårdsmän och åkermän.13 Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kaldéerna sönder och förde kopparen till Babel.14 Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade begagnats vid gudstjänsten togo de bort.15 Likaledes tog översten för drabanterna bort fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.16 Vad angår de två pelarna, havet, som var allenast ett, och bäckenställen, som Salomo hade låtit göra till HERRENS hus, så kunde kopparen i alla dessa föremål icke vägas.17 Aderton alnar hög var den ena pelaren, och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar högt, och ett nätverk och granatäpplen funnos på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det på den andra pelaren, över nätverket.18 Och översten för drabanterna tog översteprästen Seraja jämte Sefanja, prästen näst under honom, så ock de tre som höllo vakt vid tröskeln,19 och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och fem av konungens närmaste män, som påträffades i staden, så ock sekreteraren, den härhövitsman som plägade utskriva folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män av landets folk, som påträffades i staden --20 dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske konungen i Ribla.21 Och konungen i Babel lät avliva dem där, i Ribla i Hamats land. blev Juda bortfört från sitt land.22 Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, konungen i Babel, lät bliva kvar där, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.23 När då alla krigshövitsmännen jämte sina män fingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kommo de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina män.24 Och Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: »Frukten icke för kaldéernas tjänare. Stannen kvar i landet, och tjänen konungen i Babel, så skall det gå eder väl.»25 Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig börd, och hade med sig tio män, och de slogo ihjäl Gedalja, så ock de judar och kaldéer som voro hos honom i Mispa.26 Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillika med krigshövitsmännen, och begav sig till Egypten; ty de fruktade för kaldéerna.27 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma år han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nåder och befriade honom ur fängelset;28 Och han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel.29 Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans bord, så länge han levde.30 Och ett ständigt underhåll gavs honom från konungen, visst för var dag, så länge han levde.

2 Kings 25

1 So King Nebuchadnezzar of Babylon came against Jerusalem with his whole army and set up camp outsidet it. They built siege ramps all around it. He arrived on the tenth day of the tenth month in the ninth year of Zedekiah’s reign.s2 The city remained under siege until King Zedekiah’s eleventh year.3 By the ninth day of the fourth monthts the famine in the city was so severe the residentst had no food.4 The enemy broke through the city walls,t and all the soldiers tried to escape. They left the city during the night.t They went through the gate between the two walls that is near the king’s garden.s (The Babylonians were all around the city.) Then they headed for the Jordan Valley.s5 But the Babylonian army chased after the king. They caught up with him in the plains of Jericho,s and his entire army deserted him.6 They captured the king and brought him up to the king of Babylon at Riblah,s where het passed sentence on him.

7 Zedekiah’s sons were executed while Zedekiah was forced to watch.t The king of Babylont then had Zedekiah’s eyes put out, bound him in bronze chains, and carried him off to Babylon.

Nebuchadnezzar Destroys Jerusalem

8 On the seventht day of the fifth month,s in the nineteenth year of King Nebuchadnezzar of Babylon, Nebuzaradan, the captain of the royal guardt who served the king of Babylon, arrived in Jerusalem.s9 He burned down the Lord’s temple, the royal palace, and all the houses in Jerusalem, including every large house.t10 The whole Babylonian army that came with the captain of the royal guard tore down the walls that surrounded Jerusalem.11 Nebuzaradan, the captain of the royal guard, deported the rest of the people who were left in the city, those who had deserted to the king of Babylon, and the rest of the craftsmen.s

12 But het left behind some of the poor of the land and gave them fields and vineyards.
13 The Babylonians broke the two bronze pillars in the Lord’s temple, as well as the movable stands and the big bronze basin called the “The Sea.”s They took the bronze to Babylon.14 They also took the pots, shovels,s trimming shears,s pans, and all the bronze utensils used by the priests.t15 The captain of the royal guard took the golden and silver censerss and basins.16 The bronze of the items that King Solomon made for the Lord’s temple – including the two pillars, the big bronze basin called “The Sea,” the twelve bronze bulls under “The Sea,”s and the movable stands – was too heavy to be weighed.

17 Each of the pillars was about twenty-seven feett high. The bronze top of one pillar was about four and a half feett high and had bronze latticework and pomegranate shaped ornaments all around it. The second pillar with its latticework was like it.
18 The captain of the royal guard took Seraiah the chief priest and Zephaniah, the priest who was second in rank, and the three doorkeepers.19 From the city he took a eunuch who was in charge of the soldiers, fivet of the king’s adviserst who were discovered in the city, an official army secretary who drafted citizenst for military service, and sixty citizens from the people of the land who were discovered in the city.20 Nebuzaradan, captain of the royal guard, took them and brought them to the king of Babylon at Riblah.

21 The king of Babylon ordered them to be executedt at Riblah in the territoryt of Hamath. So Judah was deported from its land.

Gedaliah Appointed Governor

22 Now King Nebuchadnezzar of Babylon appointed Gedaliah son of Ahikam, son of Shaphan, as governor over the people whom he allowed to remain in the land of Judah.t23 All of the officers of the Judahite armyt and their troops heard that the king of Babylon had appointed Gedaliah to govern. So they came to Gedaliah at Mizpah. The officers who came were Ishmael son of Nethaniah, Johanan son of Kareah, Seraiah son of Tanhumeth the Netophathite, and Jaazaniah son of the Maacathite.24 Gedaliah took an oath so as to give them and their troops some assurance of safety.t He said, “You don’t need to be afraid to submit to the Babylonian officials. Settle down in the land and submit to the king of Babylon. Then things will go well for you.”25 But in the seventh months Ishmael son of Nethaniah, son of Elishama, who was a member of the royal family,t came with ten of his men and murdered Gedaliah,t as well as the Judeans and Babylonians who were with him at Mizpah.

26 Then all the people, from the youngest to the oldest, as well as the army officers, left fort Egypt, because they were afraid of what the Babylonians might do.

Jehoiachin in Babylon

27 In the thirty-seventh year of the exile of King Jehoiachin of Judah, on the twenty-sevenths day of the twelfth month,s King Evil-Merodach of Babylon, in the first year of his reign, pardonedt King Jehoiachin of Judah and released himt from prison.28 He spoke kindly to him and gave him a more prestigious position thant the other kings who were with him in Babylon.29 Jehoiachint took off his prison clothes and ate daily in the king’s presence for the rest of his life.

30 He was given daily provisions by the king for the rest of his life until the day he died.s