2 Samuelsbokem 9
1 Och David sade: »Finnes ännu någon kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhärtighet för Jonatans skull?»2 Nu hade Sauls hus haft en tjänare vid namn Siba; honom hämtade man till David. Då sade konungen till honom: »Är du Siba?» Han svarade: »Ja, din tjänare.»3 Konungen frågade: »Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhärtighet, såsom Gud är barmhärtig?» Siba svarade konungen: »Ännu finnes kvar en son till Jonatan, en som är ofärdig i fötterna.»4 Konungen frågade honom »Var är han?» Siba svarade konungen: »Han är nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.»5 Då sände konung David och lät hämta honom från Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.6 När så Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David, föll han ned på sitt ansikte och bugade sig. Då sade David: »Mefiboset!» Han svarade: »Ja, din tjänare hör.»7 David sade till honom: »Frukta icke, ty jag vill bevisa barmhärtighet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall äta vid mitt bord beständigt.»8 Då bugade han sig och sade: »Vad är jag, din tjänare, eftersom du vänder dig till en sådan död hund som jag är?»9 Därefter tillkallade konungen Siba, Sauls tjänare, och sade till honom; »Allt som Saul och hela hans hus har ägt giver jag åt din herres son.10 Och du med dina söner och dina tjänare skall bruka jorden åt honom och inbärga skörden, för att din herres son må hava bröd att äta, dock skall Mefiboset, din herres son, beständigt äta vid mitt bord.» Siba hade nämligen femton söner och tjugu tjänare.11 Då sade Siba till konungen: »Din tjänare skall i alla stycken göra såsom min herre konungen bjuder sin tjänare.» »Ja», svarade han, »Mefiboset skall äta vid mitt bord, såsom vore han en av konungens söner.»12 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blevo Mefibosets tjänare.13 Själv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han beständigt skulle äta vid konungens bord. Och han var halt på båda fötterna.
2 Samuel 9
David Finds Mephibosheth
1 s Then David asked, “Is anyone still left from the familyt of Saul, so that I may extend kindness to him for the sake of Jonathan?”
2 Now there was a servant from Saul’s house named Ziba, so he was summoned to David. The king asked him, “Are you Ziba?” He replied, “At your service.”t3 The king asked, “Is there not someone left from Saul’s family,t that I may extend God’s kindness to him?” Ziba said to the king, “One of Jonathan’s sons is left; both of his feet are crippled.”
4 The king asked him, “Where is he?” Ziba told the king, “He is at the house of Makir son of Ammiel in Lo Debar.
5 So King David had him broughtt from the house of Makir son of Ammiel int Lo Debar.
6 When Mephibosheth son of Jonathan, the son of Saul, came to David, he bowed low with his face toward the ground.t David said, “Mephibosheth?” He replied, “Yes, at your service.”t
7 David said to him, “Don’t be afraid, because I will certainly extend kindness to you for the sake of Jonathan your father. You will be a regular guest at my table.”t
8 Then Mephiboshetht bowed and said, “Of what importance am I, your servant, that you show regard for a dead dog like me?”t
9 Then the king summoned Ziba, Saul’s attendant, and said to him, “Everything that belonged to Saul and to his entire house I hereby give to your master’s grandson.
10 You will cultivatet the land for him – you and your sons and your servants. You will bring its producet and it will bes food for your master’s grandson to eat.t But Mephibosheth, your master’s grandson, will be a regular guest at my table.” (Now Ziba had fifteen sons and twenty servants.)
11 Ziba said to the king, “Your servant will do everything that my lord the king has instructed his servant to do.” So Mephibosheth was a regular guestt at David’s table,s just as though he were one of the king’s sons.
12 Now Mephibosheth had a young son whose name was Mica. All the members of Ziba’s household were Mephibosheth’s servants.
13 Mephibosheth was living in Jerusalem,s for he was a regular guest at the king’s table. But both his feet were crippled.