2 Mosebok 2

1 Och en man av Levis hus gick åstad och tog till hustru Levis dotter.2 Och hustrun blev havande och födde en son. Och hon såg att det var ett vackert barn och dolde honom i tre månader.3 Men när hon icke längre kunde dölja honom, tog hon en kista av rör, beströk den med jordbeck och tjära och lade barnet däri och satte den så i vassen vid stranden av Nilfloden.4 Och hans syster ställde sig ett stycke därifrån, för att se huru det skulle gå med honom.5 Och Faraos dotter kom ned till floden för att bada, och hennes tärnor gingo utmed floden. När hon nu fick se kistan i vassen, sände hon sin tjänarinna dit och lät hämta den till sig.6 Och när hon öppnade den, fick hon se barnet och såg att det var en gosse, och han grät. Då ömkade hon sig över honom och sade: »Detta är ett av de hebreiska barnen.»7 Men hans syster frågade Faraos dotter: »Vill du att jag skall gå och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet åt dig?»8 Faraos dotter svarade henne: »Ja, gå.» Då gick flickan och kallade dit barnets moder.9 Och Faraos dotter sade till henne: »Tag detta barn med dig, och amma upp det åt mig, så vill jag giva dig lön därför.» Och kvinnan tog barnet och ammade upp det.10 När sedan gossen hade vuxit upp; förde hon honom till Faraos dotter, och denna upptog honom såsom sin son och gav honom namnet Mose s, »ty», sade hon, »ur vattnet har jag dragit upp s honom».11 På den tiden hände sig att Mose, sedan han hade blivit stor, gick ut till sina bröder och såg på deras trälarbete. Och han fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans bröder.12 då vände han sig åt alla sidor, och när han såg att ingen annan människa fanns där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.13 Dagen därefter gick han åter ut och fick då se två hebreiska män träta med varandra. Då sade han till den som gjorde orätt: »Skall du slå din landsman?»14 Han svarade: »Vem har satt dig till hövding och domare över oss? Vill du dräpa mig, såsom du dräpte egyptiern?» Då blev Mose förskräckt och tänkte: »Så har då saken blivit känd.»15 Också fick Farao höra om denna sak och ville dräpa Mose. Men Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land; där satte han sig vid en brunn.16 Och prästen i Midjan hade sju döttrar. Dessa kommo nu för att hämta upp vatten och skulle fylla hoarna för att vattna sin faders får.17 Då kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hjälpte dem och vattnade deras får.18 När de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: »Varför kommen I så snart hem i dag?»19 De svarade: »En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna; därtill hämtade han upp vatten åt oss och vattnade fåren.»20 Då sade han till sina döttrar: »Var är han då? Varför läten I mannen bliva kvar där? Inbjuden honom att komma och äta med oss».21 Och Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, och denne gav åt Mose sin dotter Sippora till hustru.22 Hon födde en son, och han gav honom namnet Gersom, »ty», sade han, »jag är en främlings i ett land som icke är mitt».23 Så förflöt en lång tid, och därunder dog konungen i Egypten. Men Israels barn suckade över sin träldom och klagade; och deras rop över träldomen steg upp till Gud.24 Och Gud hörde deras jämmer, och Gud tänkte på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud lät sig vårda om dem.

Exodus 2

The Birth of Moses

1 Now a man of the house of Levi married a Levite woman,2 and she became pregnant and gave birth to a son. When she saw that he was a fine child, she hid him for three months.3 But when she could hide him no longer, she got a papyrus basket for him and coated it with tar and pitch. Then she placed the child in it and put it among the reeds along the bank of the Nile.

4 His sister stood at a distance to see what would happen to him.
5 Then Pharaoh's daughter went down to the Nile to bathe, and her attendants were walking along the river bank. She saw the basket among the reeds and sent her slave girl to get it.

6 She opened it and saw the baby. He was crying, and she felt sorry for him. “This is one of the Hebrew babies,” she said.

7 Then his sister asked Pharaoh's daughter, “Shall I go and get one of the Hebrew women to nurse the baby for you?”
8 “Yes, go,” she answered. And the girl went and got the baby's mother.9 Pharaoh's daughter said to her, “Take this baby and nurse him for me, and I will pay you.” So the woman took the baby and nursed him.

10 When the child grew older, she took him to Pharaoh's daughter and he became her son. She named him Moses, saying, “I drew him out of the water.”

Moses Flees to Midian

11 One day, after Moses had grown up, he went out to where his own people were and watched them at their hard labor. He saw an Egyptian beating a Hebrew, one of his own people.12 Glancing this way and that and seeing no one, he killed the Egyptian and hid him in the sand.

13 The next day he went out and saw two Hebrews fighting. He asked the one in the wrong, “Why are you hitting your fellow Hebrew?”

14 The man said, “Who made you ruler and judge over us? Are you thinking of killing me as you killed the Egyptian?” Then Moses was afraid and thought, “What I did must have become known.”
15 When Pharaoh heard of this, he tried to kill Moses, but Moses fled from Pharaoh and went to live in Midian, where he sat down by a well.16 Now a priest of Midian had seven daughters, and they came to draw water and fill the troughs to water their father's flock.

17 Some shepherds came along and drove them away, but Moses got up and came to their rescue and watered their flock.

18 When the girls returned to Reuel their father, he asked them, “Why have you returned so early today?”

19 They answered, “An Egyptian rescued us from the shepherds. He even drew water for us and watered the flock.”

20 “And where is he?” he asked his daughters. “Why did you leave him? Invite him to have something to eat.”
21 Moses agreed to stay with the man, who gave his daughter Zipporah to Moses in marriage.

22 Zipporah gave birth to a son, and Moses named him Gershom,saying, “I have become an alien in a foreign land.”
23 During that long period, the king of Egypt died. The Israelites groaned in their slavery and cried out, and their cry for help because of their slavery went up to God.24 God heard their groaning and he remembered his covenant with Abraham, with Isaac and with Jacob.

25 So God looked on the Israelites and was concerned about them.