1 Mosebok 29

1 Och Jakob begav sig åstad på väg till Österlandet.2 Där fick han se en brunn på fältet, och vid den lågo tre fårhjordar, ty ur denna brunn plägade man vattna hjordarna. Och stenen som låg över brunnens öppning var stor;3 därför plägade man låta alla hjordarna samlas dit och vältrade så stenen från brunnens öppning och vattnade fåren; sedan lade man stenen tillbaka på sin plats över brunnens öppning.4 Och Jakob sade till männen: »Mina bröder, varifrån ären I?» De svarade: »Vi äro från Haran.»5 Då sade han till dem: »Kännen I Laban, Nahors son?» De svarade: »Ja.»6 Han frågade dem vidare: »Står det väl till med honom?» De svarade: »Ja; och se, där kommer hans dotter Rakel med fåren.»7 Han sade: »Det är ju ännu full dag; ännu är det icke tid att samla boskapen. Vattnen fåren, och fören dem åter i bet.»8 Men de svarade: »Vi kunna icke göra det, förrän alla hjordarna hava blivit samlade och man har vältrat stenen från brunnens öppning; då vattna vi fåren.»9 Medan han ännu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders får; ty hon plägade vakta dem.10 När Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, får, gick han fram och vältrade stenen från brunnens öppning och vattnade sin morbroder Labans får.11 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gråt.12 Och Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade åstad och omtalade det för sin fader.13 Då nu Laban fick höras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus; och han förtäljde för Laban allt som hade hänt honom.14 Och Laban sade till honom: »Ja, du är mitt kött och ben.» Och han stannade hos honom en månads tid.15 Och Laban sade till Jakob: »Du är ju min frände. Skulle du då tjäna mig för intet? Säg mig vad du vill hava i lön?»16 Nu hade Laban två döttrar; den äldre hette Lea, och den yngre hette Rakel.17 Och Leas ögon voro matta, men Rakel hade en skön gestalt och var skön att skåda.18 Och Jakob hade fattat kärlek till Rakel; därför sade han: »Jag vill tjäna dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.»19 Laban svarade: »Det är bättre att jag giver henne åt dig, än att jag skulle giva henne åt någon annan; bliv kvar hos mig.»20 Så tjänade Jakob för Rakel i sju år, och det tycktes honom vara allenast några dagar; så kär hade han henne.21 Därefter sade Jakob till Laban: »Giv mig min hustru, ty min tid är nu förlupen; låt mig gå in till henne.»22 Då bjöd Laban tillhopa allt folket på orten och gjorde ett gästabud.23 Men när aftonen kom, tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne.24 Och Laban gav sin tjänstekvinna Silpa åt sin dotter Lea till tjänstekvinna.25 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: »Vad har du gjort mot mig? Var det icke för Rakel jag tjänade hos dig? Varför har du så bedragit mig?»26 Laban svarade: »Det är icke sed på vår ort att man giver bort den yngre före den äldre.27 Låt nu dennas bröllopsvecka gå till ända, så vilja vi giva dig också den andra, mot det att du gör tjänst hos mig i ännu ytterligare sju år.»28 Och Jakob samtyckte härtill och lät hennes bröllopsvecka gå till ända. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.29 Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha åt sin dotter Rakel till tjänstekvinna.30 Så gick han in också till Rakel, och han hade Rakel kärare än Lea. Sedan tjänade han hos honom i ännu ytterligare sju år.31 Men då HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.32 Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tänkte: »HERREN har sett till mitt lidande s; ja, nu skall min man hava mig kär.»33 Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »HERREN har hört s att jag har varit försmådd, därför har han givit mig också denne.» Och hon gav honom namnet Simeon.34 Och åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu skall väl ändå min man hålla sig till s mig; jag har ju fött honom tre söner.» Därav fick denne namnet Levi.35 Åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu vill jag tacka s HERREN.» Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan upphörde hon att föda.

Genesis 29

Jacob Arrives in Paddan Aram

1 Then Jacob continued on his journey and came to the land of the eastern peoples.2 There he saw a well in the field, with three flocks of sheep lying near it because the flocks were watered from that well. The stone over the mouth of the well was large.

3 When all the flocks were gathered there, the shepherds would roll the stone away from the well's mouth and water the sheep. Then they would return the stone to its place over the mouth of the well.

4 Jacob asked the shepherds, “My brothers, where are you from?”
“We're from Haran,” they replied.

5 He said to them, “Do you know Laban, Nahor's grandson?”
“Yes, we know him,” they answered.

6 Then Jacob asked them, “Is he well?”
“Yes, he is,” they said, “and here comes his daughter Rachel with the sheep.”

7 “Look,” he said, “the sun is still high; it is not time for the flocks to be gathered. Water the sheep and take them back to pasture.”

8 “We can't,” they replied, “until all the flocks are gathered and the stone has been rolled away from the mouth of the well. Then we will water the sheep.”
9 While he was still talking with them, Rachel came with her father's sheep, for she was a shepherdess.10 When Jacob saw Rachel daughter of Laban, his mother's brother, and Laban's sheep, he went over and rolled the stone away from the mouth of the well and watered his uncle's sheep.11 Then Jacob kissed Rachel and began to weep aloud.

12 He had told Rachel that he was a relative of her father and a son of Rebekah. So she ran and told her father.
13 As soon as Laban heard the news about Jacob, his sister's son, he hurried to meet him. He embraced him and kissed him and brought him to his home, and there Jacob told him all these things.

14 Then Laban said to him, “You are my own flesh and blood.”
After Jacob had stayed with him for a whole month,

Jacob Marries Leah and Rachel

15 Laban said to him, “Just because you are a relative of mine, should you work for me for nothing? Tell me what your wages should be.”
16 Now Laban had two daughters; the name of the older was Leah, and the name of the younger was Rachel.17 Leah had weak eyes, but Rachel was lovely in form, and beautiful.

18 Jacob was in love with Rachel and said, “I'll work for you seven years in return for your younger daughter Rachel.”
19 Laban said, “It's better that I give her to you than to some other man. Stay here with me.”

20 So Jacob served seven years to get Rachel, but they seemed like only a few days to him because of his love for her.

21 Then Jacob said to Laban, “Give me my wife. My time is completed, and I want to lie with her.”
22 So Laban brought together all the people of the place and gave a feast.23 But when evening came, he took his daughter Leah and gave her to Jacob, and Jacob lay with her.

24 And Laban gave his servant girl Zilpah to his daughter as her maidservant.

25 When morning came, there was Leah! So Jacob said to Laban, “What is this you have done to me? I served you for Rachel, didn't I? Why have you deceived me?”
26 Laban replied, “It is not our custom here to give the younger daughter in marriage before the older one.

27 Finish this daughter's bridal week; then we will give you the younger one also, in return for another seven years of work.”
28 And Jacob did so. He finished the week with Leah, and then Laban gave him his daughter Rachel to be his wife.29 Laban gave his servant girl Bilhah to his daughter Rachel as her maidservant.

30 Jacob lay with Rachel also, and he loved Rachel more than Leah. And he worked for Laban another seven years.

Jacob's Children

31 When the Lord saw that Leah was not loved, he opened her womb, but Rachel was barren.

32 Leah became pregnant and gave birth to a son. She named him Reuben, for she said, “It is because the Lord has seen my misery. Surely my husband will love me now.”

33 She conceived again, and when she gave birth to a son she said, “Because the Lord heard that I am not loved, he gave me this one too.” So she named him Simeon.

34 Again she conceived, and when she gave birth to a son she said, “Now at last my husband will become attached to me, because I have borne him three sons.” So he was named Levi.

35 She conceived again, and when she gave birth to a son she said, “This time I will praise the Lord.” So she named him Judah. Then she stopped having children.