1 Mosebok 29

1 Och Jakob begav sig åstad på väg till Österlandet.2 Där fick han se en brunn på fältet, och vid den lågo tre fårhjordar, ty ur denna brunn plägade man vattna hjordarna. Och stenen som låg över brunnens öppning var stor;3 därför plägade man låta alla hjordarna samlas dit och vältrade så stenen från brunnens öppning och vattnade fåren; sedan lade man stenen tillbaka på sin plats över brunnens öppning.4 Och Jakob sade till männen: »Mina bröder, varifrån ären I?» De svarade: »Vi äro från Haran.»5 Då sade han till dem: »Kännen I Laban, Nahors son?» De svarade: »Ja.»6 Han frågade dem vidare: »Står det väl till med honom?» De svarade: »Ja; och se, där kommer hans dotter Rakel med fåren.»7 Han sade: »Det är ju ännu full dag; ännu är det icke tid att samla boskapen. Vattnen fåren, och fören dem åter i bet.»8 Men de svarade: »Vi kunna icke göra det, förrän alla hjordarna hava blivit samlade och man har vältrat stenen från brunnens öppning; då vattna vi fåren.»9 Medan han ännu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders får; ty hon plägade vakta dem.10 När Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, får, gick han fram och vältrade stenen från brunnens öppning och vattnade sin morbroder Labans får.11 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gråt.12 Och Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade åstad och omtalade det för sin fader.13 Då nu Laban fick höras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus; och han förtäljde för Laban allt som hade hänt honom.14 Och Laban sade till honom: »Ja, du är mitt kött och ben.» Och han stannade hos honom en månads tid.15 Och Laban sade till Jakob: »Du är ju min frände. Skulle du då tjäna mig för intet? Säg mig vad du vill hava i lön?»16 Nu hade Laban två döttrar; den äldre hette Lea, och den yngre hette Rakel.17 Och Leas ögon voro matta, men Rakel hade en skön gestalt och var skön att skåda.18 Och Jakob hade fattat kärlek till Rakel; därför sade han: »Jag vill tjäna dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.»19 Laban svarade: »Det är bättre att jag giver henne åt dig, än att jag skulle giva henne åt någon annan; bliv kvar hos mig.»20 Så tjänade Jakob för Rakel i sju år, och det tycktes honom vara allenast några dagar; så kär hade han henne.21 Därefter sade Jakob till Laban: »Giv mig min hustru, ty min tid är nu förlupen; låt mig gå in till henne.»22 Då bjöd Laban tillhopa allt folket på orten och gjorde ett gästabud.23 Men när aftonen kom, tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne.24 Och Laban gav sin tjänstekvinna Silpa åt sin dotter Lea till tjänstekvinna.25 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: »Vad har du gjort mot mig? Var det icke för Rakel jag tjänade hos dig? Varför har du så bedragit mig?»26 Laban svarade: »Det är icke sed på vår ort att man giver bort den yngre före den äldre.27 Låt nu dennas bröllopsvecka gå till ända, så vilja vi giva dig också den andra, mot det att du gör tjänst hos mig i ännu ytterligare sju år.»28 Och Jakob samtyckte härtill och lät hennes bröllopsvecka gå till ända. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.29 Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha åt sin dotter Rakel till tjänstekvinna.30 Så gick han in också till Rakel, och han hade Rakel kärare än Lea. Sedan tjänade han hos honom i ännu ytterligare sju år.31 Men då HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.32 Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tänkte: »HERREN har sett till mitt lidande s; ja, nu skall min man hava mig kär.»33 Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »HERREN har hört s att jag har varit försmådd, därför har han givit mig också denne.» Och hon gav honom namnet Simeon.34 Och åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu skall väl ändå min man hålla sig till s mig; jag har ju fött honom tre söner.» Därav fick denne namnet Levi.35 Åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu vill jag tacka s HERREN.» Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan upphörde hon att föda.

Genesis 29

The Marriages of Jacob

1 So Jacob moved ont and came to the land of the eastern people.t2 He sawt in the field a well witht three flocks of sheep lying beside it, because the flocks were watered from that well. Nowt a large stone covered the mouth of the well.

3 When all the flocks were gathered there, the shepherdst would roll the stone off the mouth of the well and water the sheep. Then they would put the stone back in its place over the well’s mouth.
4 Jacob asked them, “My brothers, where are you from?” They replied, “We’re from Haran.”5 So he said to them, “Do you know Laban, the grandsont of Nahor?” “We know him,”t they said.6 “Is he well?”t Jacob asked. They replied, “He is well.t Now look, here comes his daughter Rachel with the sheep.”7 Then Jacobt said, “Since it is still the middle of the day,t it is not time for the flocks to be gathered. You should water the sheep and then go and let them graze some more.”t

8 “We can’t,” they said, “until all the flocks are gathered and the stone is rolled off the mouth of the well. Then we watert the sheep.”
9 While he was still speaking with them, Rachel arrived with her father’s sheep, for she was tending them.t10 When Jacob saw Rachel, the daughter of his uncle Laban,t and the sheep of his uncle Laban, het went overt and rolled the stone off the mouth of the well and watered the sheep of his uncle Laban.t11 Then Jacob kissed Rachel and began to weep loudly.t12 When Jacob explainedt to Rachel that he was a relative of her fathert and the son of Rebekah, she ran and told her father.13 When Laban heard this news about Jacob, his sister’s son, he rushed out to meet him. He embraced him and kissed him and brought him to his house. Jacobt told Laban how he was related to him.t

14 Then Laban said to him, “You are indeed my own flesh and blood.”t So Jacobt stayed with him for a month.t
15 Then Laban said to Jacob, “Should you workt for me for nothing because you are my relative?t Tell me what your wages should be.”16 (Now Laban had two daughters;t the older one was named Leah, and the younger one Rachel.17 Leah’s eyes were tender,t but Rachel had a lovely figure and beautiful appearance.)t18 Since Jacob had fallen in love witht Rachel, he said, “I’ll serve you seven years in exchange for your younger daughter Rachel.”19 Laban replied, “I’d rather give her to you than to another man.t Stay with me.”

20 So Jacob worked for seven years to acquire Rachel.t But they seemed like only a few days to hims because his love for her was so great.t
21 Finally Jacob saidt to Laban, “Give me my wife, for my time of service is up.t I want to have marital relations with her.”t22 So Laban invited all the peoplet of that place and prepared a feast.23 In the evening he brought his daughter Leahts to Jacob,t and Jacobt had marital relations with her.t

24 (Laban gave his female servant Zilpah to his daughter Leah to be her servant.)t
25 In the morning Jacob discovered it was Leah!t So Jacobt said to Laban, “What in the world have you done to me!t Didn’t I work for you in exchange for Rachel? Why have you trickeds me?”26 “It is not our custom here,”t Laban replied, “to give the younger daughter in marriaget before the firstborn.

27 Complete my older daughter’s bridal week.ts Then we will give you the younger onet too, in exchange for seven more years of work.”ts
28 Jacob did as Laban said.t When Jacobt completed Leah’s bridal week,t Laban gave him his daughter Rachel to be his wife.t29 (Laban gave his female servant Bilhah to his daughter Rachel to be her servant.)t

30 Jacobt had marital relationst with Rachel as well. He loved Rachel more than Leah, so he worked for Labant for seven more years.t

The Family of Jacob

31 When the Lord saw that Leah was unloved,t he enabled her to become pregnantt while Rachel remained childless.

32 So Leah became pregnantt and gave birth to a son. She named him Reuben,s for she said, “The Lord has looked with pity on my oppressed condition.ts Surely my husband will love me now.”

33 She became pregnant again and had another son. She said, “Because the Lord heard that I was unloved,t he gave me this one too.” So she named him Simeon.s

34 She became pregnant again and had another son. She said, “Now this time my husband will show me affection,t because I have given birth to three sons for him.” That is why he was named Levi.s

35 She became pregnant again and had another son. She said, “This time I will praise the Lord.” That is why she named him Judah.s Then she stopped having children.