1 Mosebok 3

1 Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»2 Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården,3 men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.'»4 Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö;5 men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.7 Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.8 Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.9 Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är du?»10 Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»11 Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»12 Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt.»13 Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!» Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt.»14 Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar.15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»16 Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.»17 Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;18 törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda.19 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.»20 Och mannen gav sin hustru namnet Eva s, ty hon blev en moder åt allt levande.21 Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.22 Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen.»23 Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.24 Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.

Genesis 3

The Temptation and the Fall

1 Nowt the serpents was more shrewdts than any of the wild animalst that the Lord God had made. He said to the woman, “Is it really true thatt Gods said, ‘You must not eat from any tree of the orchard’?”t2 The woman said to the serpent, “We may eatt of the fruit from the trees of the orchard;3 but concerning the fruit of the tree that is in the middle of the orchard God said, ‘You must not eat from it, and you must not touch it,s or else you will die.’”t4 The serpent said to the woman, “Surely you will not die,ts

5 for God knows that when you eat from it your eyes will opent and you will be like divine beings who knowt good and evil.”s
6 Whent the woman saw that the tree produced fruit that was good for food,t was attractivets to the eye, and was desirable for making one wise,ts she took some of its fruit and ate it.ts She also gave some of it to her husband who was with her, and he ate it.s

7 Then the eyes of both of them opened, and they knew they were naked; so they sewed fig leaves together and made coverings for themselves.

The Judgment Oracles of God at the Fall

8 Then the man and his wife heard the sound of the Lord God moving aboutt in the orchard at the breezy timet of the day, and they hidt from the Lord God among the trees of the orchard.9 But the Lord God called tot the man and said to him, “Where are you?”s10 The man replied,t “I heard you moving aboutt in the orchard, and I was afraid because I was naked, so I hid.”11 And the Lord Godt said, “Who told you that you were naked?s Did you eat from the tree that I commanded you not to eat from?”s12 The man said, “The woman whom you gave me, she gavet me some fruitt from the tree and I ate it.”

13 So the Lord God said to the woman, “What is thist you have done?” And the woman replied, “The serpents trickedt me, and I ate.”

14 The Lord God said to the serpent,s
“Because you have done this,
cursedt are you above all the wild beasts
and all the living creatures of the field!
On your belly you will crawlt
and dust you will eats all the days of your life.

15 And I will put hostilityt between you and the woman
and between your offspring and her offspring;s
her offspring will attackt your head,
andt yous will attack her offspring’s heel.”ts

16 To the woman he said,
“I will greatly increaset your labor pains;t
with pain you will give birth to children.
You will want to control your husband,t
but he will dominatets you.”

17 But to Adamt he said,
“Because you obeyedt your wife
and ate from the tree about which I commanded you,
‘You must not eat from it,’
cursed is the grounds thanks to you;t
in painful toil you will eats of it all the days of your life.

18 It will produce thorns and thistles for you,
but you will eat the graint of the field.

19 By the sweat of your browt you will eat food
until you return to the ground,s
for out of it you were taken;
for you are dust, and to dust you will return.”s
20 The mant named his wife Eve,s becauset she was the mother of all the living.t21 The Lord God made garments from skins for Adam and his wife, and clothed them.22 And the Lord God said, “Nowt that the man has become like one of us,s knowingt good and evil, he must not be allowedt to stretch out his hand and take also from the tree of life and eat, and live forever.”23 So the Lord God expelled himt from the orchard in Eden to cultivate the ground from which he had been taken.

24 When he drovet the man out, he placed on the eastern sidet of the orchard in Eden angelic sentriests who used the flame of a whirling swordt to guard the way to the tree of life.