1 Mosebok 39

1 Och Josef fördes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna, en egyptisk man, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom ditned.2 Och HERREN var med Josef, så att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus;3 och hans herre såg att HERREN var med honom, ty allt vad han gjorde lät HERREN lyckas väl under hans hand.4 Och Josef fann nåd för hans ögon och fick betjäna honom. Och han satte honom över sitt hus, och allt vad han ägde lämnade han i hans vård.5 Och från den stund då han hade satt honom över sitt hus och över allt vad han ägde, välsignade HERREN egyptierns hus, för Josefs skull; och HERRENS välsignelse vilade över allt vad han ägde, hemma och på marken.6 Därför överlät han i Josefs vård allt vad han ägde, och sedan han hade fått honom till sin hjälp, bekymrade han sig icke om något, utom maten som han själv åt. Men Josef hade en skön gestalt och var skön att skåda.7 Och efter en tid hände sig att hans herres hustru kastade sina ögon på Josef och sade: »Ligg hos mig.»8 Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: »Se, alltsedan min herre har tagit mig till sin hjälp, bekymrar han sig icke om något i huset, och allt vad han äger har han lämnat i min vård.9 Han har i detta hus icke större makt än jag, och intet annat har han förbehållit sig än dig allena, eftersom du är hans hustru. Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?»10 Och fastän hon talade sådant dag efter dag till Josef, hörde han dock icke på henne och ville icke ligga hos henne eller vara med henne.11 Men en dag då han kom in i huset för att förrätta sina sysslor, och ingen av husfolket var tillstädes därinne,12 fattade hon honom i manteln och sade: »Ligg hos mig.» Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.13 Då hon nu såg att han hade lämnat sin mantel i hennes hand och flytt ut,14 ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: »Sen här, han har fört hit till oss en hebreisk man, för att denne skulle locka oss till lättfärdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos mig; men jag ropade med hög röst.15 Och när han hörde att jag hov upp min röst och ropade, lämnade han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.»16 Och hon lät hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem;17 då berättade hon för honom detsamma; hon sade: »Den hebreiske tjänaren som du har fört hit till oss kom in till mig, och ville locka mig till lättfärdighet.18 Men då jag hov upp min röst och ropade, lämnade han sin mantel kvar hos mig och flydde ut.»19 När nu hans herre hörde vad hans hustru berättade för honom, nämligen att hans tjänare hade betett sig mot henne på detta sätt, blev hans vrede upptänd.20 Och Josefs herre tog honom och lät sätta honom i det fängelse där konungens fångar sutto fängslade; där fick han då vara i fängelse.21 Men HERREN var med Josef och förskaffade honom ynnest och lät honom finna nåd hos föreståndaren för fängelset.22 Och föreståndaren för fängelset lät alla fångar som sutto i fängelset stå under Josefs uppsikt; och allt vad där skulle göras, det gjordes genom honom.23 Föreståndaren för fängelset tog sig alls icke av något som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det lät HERREN lyckas väl.

Genesis 39

Joseph and Potiphar’s Wife

1 Now Joseph had been brought down to Egypt.t An Egyptian named Potiphar, an official of Pharaoh and the captain of the guard,s purchased him fromt the Ishmaelites who had brought him there.2 The Lord was with Joseph. He was successfult and livedt in the household of his Egyptian master.3 His master observed that the Lord was with him and that the Lord made everything he was doing successful.t4 So Joseph found favor in his sight and became his personal attendant.s Potiphar appointed Josepht overseer of his household and put him in charget of everything he owned.5 From the timet Potiphart appointed him over his household and over all that he owned, the Lord blesseds the Egyptian’s household for Joseph’s sake. The blessing of the Lord was on everything that he had, botht in his house and in his fields.s

6 So Potiphart lefts everything he had in Joseph’s care;t he gave no thoughtt to anything except the food he ate.s
Now Joseph was well built and good-looking.t7 Soon after these things, his master’s wife took notice oft Joseph and said, “Have sex with me.”ts8 But he refused, sayingt to his master’s wife, “Look, my master does not give any thoughtt to his household with me here,t and everything that he owns he has put into my care.t9 There is no one greater in this household than I am. He has withheld nothing from me except you because you are his wife. So how could I dot such a great evil and sin against God?”

10 Even though she continued to speakt to Joseph day after day, he did not respondt to her invitation to have sex with her.t
11 One dayt he went into the house to do his work when none of the household servantst were there in the house.12 She grabbed him by his outer garment, saying, “Have sex with me!” But he left his outer garment in her hand and rant outside.s13 When she saw that he had left his outer garment in her hand and had run outside,14 she called for her household servants and said to them, “See, my husband broughtt in a Hebrew mans to us to humiliate us.t He tried to have sex with me,t but I screamed loudly.t

15 When he heard me raiset my voice and scream, he left his outer garment beside me and ran outside.”
16 So she laid his outer garment beside her until his master came home.17 This is what she said to him:t “That Hebrew slaves you brought to us tried to humiliate me,t

18 but when I raised my voice and screamed, he left his outer garment and ran outside.”
19 When his master heard his wife say,t “This is the wayt your slave treated me,”t he became furious.t

20 Joseph’s master took him and threw him into the prison,t the place where the king’s prisoners were confined. So he was there in the prison.s
21 But the Lord was with Joseph and showed him kindness.t He granted him favor in the sight of the prison warden.t22 The warden put all the prisoners under Joseph’s care. He was in charge of whatever they were doing.t

23 The warden did not concern himselft with anything that was in Joseph’st care because the Lord was with him and whatever he was doing the Lord was making successful.