Hebreerbrevet 6

1 Låt oss därför slippa repetera det man först måste lära sig om Jesus Kristus. Det är dags att gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och undervisa er om grunderna: att man ska överge sina onda handlingar och tro på Gud,2 att man ska låta döpa sig in i gemenskapen med Kristus och att de troende ska be och lägga händerna på den döpte.t Ni vet också att de döda ska uppstå igen, och att alla som inte tror på Gud ska få ett evigt straff.

3 Låt oss därför gå vidare med vår undervisning, om Gud tillåter det.

Varning för att överge Jesus Kristus

4-6 De människor som har övergett sin tro på Jesus Kristus, kan man inte få att vända tillbaka igen. Nej, om de en gång har tagit emot det sanna budskapet och fått del av Guds gåva och hans Ande; om de har fattat hur gott Guds budskap är och upplevt den kommande världens krafter, men ändå överger Kristus, då kan man inte få dem att vända tillbaka. Genom sitt handlande spikar de ju fast Guds Son på korset igen och förlöjligar honom.
7 En troende människa är som en åker. Om åkern suger åt sig det regn som faller och ger bonden en god skörd, då ska Gud vara god mot den.

8 Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att Gud en dag förkastar åkern och låter den brännas av.
9 Nu tror vi inte, kära vänner, att det är så illa ställt med er, även om vi talar på det här sättet. Tvärtom är vi säkra på att ni är på väg att räddas för evigt.10 Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom. Han ser hur mycket ni älskar honom, eftersom ni ständigt hjälper dem som tillhör honom.11 Fortsätt därför att göra allt detta med samma iver, så att Gud en dag kan uppfylla ert hopp och rädda er för evigt.

12 Var inte slöa och likgiltiga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av allt det goda Gud har lovat dem.

Gud håller sina löften

13 En av de människor som fick ett sådant löfte från Gud var Abraham. Gud svor vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid,14 och sa: "Jag ska ge dig av allt mitt goda och låta dina efterkommande bli omöjliga att räkna."t

15 Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut en son, precis som Gud hade lovat.
16 Även människor kan ju svära en ed. De tar Gud till vittne på att det de säger är sant, så att det blir slut på alla diskussioner.17 Och när Gud gav sitt löfte, svor han en ed. Han ville visa dem som fick löftet att det var ett löfte han aldrig tänkte ta tillbaka.

18 Gud har alltså gett oss både sitt löfte och sin ed. Och båda dessa bekräftelser står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som hoppas på Gud och litar på att han en dag ska infria löftet och rädda oss för evigt.
19 Detta hopp om att våra själar till slut ska räddas för evigt, är som ett kraftigt ankare som sitter fast hos Gud själv, innanför förhänget till det allra heligastet i himlen.

20 Förhänget brast ju i två delar när Jesus dog på korset,t och genom detta öppnade han vägen till Gud för oss, och blev överstepräst för evigt, precis som Melkisedek.

Hebrews 6

1 Therefore we must progress beyondt the elementaryt instructions about Christt and move ont to maturity, not laying this foundation again: repentance from dead works and faith in God,2 teaching about baptisms, laying on of hands, resurrection of the dead, and eternal judgment.3 And this is what we intend to do,t if God permits.4 For it is impossible in the case of those who have once been enlightened, tasted the heavenly gift, become partakers of the Holy Spirit,5 tasted the good word of God and the miracles of the coming age,6 and then have committed apostasy,t to renew them again to repentance, sincet they are crucifying the Son of God for themselves all over againt and holding him up to contempt.7 For the ground that has soaked up the rain that frequently falls ont it and yields useful vegetation for those who tend it receives a blessing from God.8 But if it produces thorns and thistles, it is useless and about to be cursed;t its fate is to be burned.9 But in your case, dear friends, even though we speak like this, we are convinced of better things relating to salvation.10 For God is not unjust so as to forget your work and the love you have demonstrated for his name, in having served and continuing to serve the saints.11 But we passionately want each of you to demonstrate the same eagerness for the fulfillment of your hope until the end,

12 so that you may not be sluggish,t but imitators of those who through faith and perseverance inherit the promises.
13 Now when God made his promise to Abraham, since he could swear by no one greater, he swore by himself,14 saying, “Surely I will bless you greatly and multiply your descendants abundantly.”ts15 And so by persevering, Abrahamt inherited the promise.16 For peoplet swear by something greater than themselves,t and the oath serves as a confirmation to end all dispute.t17 In the same wayt God wanted to demonstrate more clearly to the heirs of the promise that his purpose was unchangeable,t and so he intervened with an oath,18 so that we who have found refuge in himt may find strong encouragement to hold fast to the hope set before us through two unchangeable things, since it is impossible for God to lie.19 We have this hope as an anchor for the soul, sure and steadfast, which reaches inside behind the curtain,s

20 where Jesus our forerunner entered on our behalf, since he became a priest forever in the order of Melchizedek.s