Jeremia 39

1 -- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här hade kommit till Jerusalem och begynt belägra det i Sidkia, Juda konungs, nionde regeringsår, i tionde månaden,2 och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte regeringsår, i fjärde månaden, på nionde dagen månaden3 drogo alla den babyloniske konungens furstar därin och stannade i Mellersta porten: nämligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske konungens övriga furstar.4 Och när Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, på den väg som ledde till den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna; och han tog vägen bort åt Hedmarken till.5 Men kaldéernas här förföljde dem och de hunno upp Sidkia på Jeriko hedmarker. Och de togo fatt honom och förde honom till Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land; där höll denne rannsakning och dom med honom.6 Och den babyloniske konungen lät i Ribla slakta Sidkias barn inför hans ögon; också alla andra Juda ädlingar lät konungen i Babel slakta.7 Och på Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla honom med kopparfjättrar, för att föra honom till Babel.8 Och kaldéerna brände upp i eld både konungens hus och folkets hus och bröto ned Jerusalems murar.9 Och återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de över löpare som hade gått över till honom, och vad som för övrigt var kvar av folket, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort till Babel.10 Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade, lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, några kvar i Juda land, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.11 Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan, översten för drabanterna, befallning angående Jeremia och sade:12 »Tag honom och se i honom till godo, och gör honom icke något ont, utan gör med honom efter som han själv begär av dig.»13 Då sände Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske konungens övriga väldige --14 dessa sände bort och läto hämta Jeremia ifrån fängelsegården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, på det att denne skulle föra honom hem; så fick han stanna där bland folket.15 Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var iniad i fängelsegården; han hade sagt:16 Gå och säg till etiopiern Ebed-Melek: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, vad jag har förkunnat, det skall jag låta komma över denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och det skall uppfyllas i din åsyn på den dagen.17 Men dig skall jag rädda på den dagen, säger HERREN, och du skall icke bliva given i de mäns hand, som du fruktar för.18 Ty jag skall förvisso låta dig komma undan, och du skall icke falla för svärd, utan vinna ditt liv såsom ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger HERREN.

Jeremiah 39

1 King Nebuchadnezzar of Babylon came against Jerusalem with his whole army and laid siege to it. The siege began in the tenth month of the ninth year that Zedekiah ruled over Judah.s2 It lasted until the ninth day of the fourth month of Zedekiah’s eleventh year.s On that day they broke through the city walls.3 Then Nergal-Sharezer of Samgar, Nebo-Sarsekim, who was a chief officer, Nergal-Sharezer, who was a high official,t and all the other officers of the king of Babylon came and set up quarterst in the Middle Gate.ts4 When King Zedekiah of Judah and all his soldiers saw them, they tried to escape. They departed from the city during the night. They took a path through the king’s garden and passed out through the gate between the two walls.s Then they headed for the Jordan Valley.s5 But the Babyloniant army chased after them. They caught up with Zedekiah in the plains of Jerichos and captured him.s They took him to King Nebuchadnezzar of Babylon at Riblahs in the territory of Hamath and Nebuchadnezzar passed sentence on him there.6 There at Riblah the king of Babylon had Zedekiah’s sons put to death while Zedekiah was forced to watch. The king of Babylon also had all the nobles of Judah put to death.7 Then he had Zedekiah’s eyes put out and had him bound in chainst to be led off to Babylon.8 The Babylonianst burned down the royal palace, the temple of the Lord, and the people’s homes,s and they tore down the wall of Jerusalem.s9 Then Nebuzaradan, the captain of the royal guard,t took captive the rest of the people who were left in the city. He carried them off to Babylon along with the people who had deserted to him.s

10 But het left behind in the land of Judah some of the poor people who owned nothing. He gave them fields and vineyards at that time.
11 Now King Nebuchadnezzar of Babylon had issued orders concerning Jeremiah. He had passed them on through Nebuzaradan, the captain of his royal guard,t12 “Find Jeremiaht and look out for him.t Do not do anything to harm him,t but do with him whatever he tells you.”13 So Nebuzaradan, the captain of the royal guard, Nebushazban, who was a chief officer, Nergal-Sharezer, who was a high official,t and all the other officers of the king of Babylon

14 sent and had Jeremiah brought from the courtyard of the guardhouse. They turned him over to Gedaliah,s the son of Ahikam and the grandson of Shaphan, to take him home with him.t But Jeremiah stayed among the people.t

Ebed Melech Is Promised Deliverance because of His Faith

15 s Now the Lord had spoken to Jeremiah while he was still confined in the courtyard of the guardhouse,t16 “Gos and tell Ebed-Melech the Ethiopian, ‘The Lord God of Israel who rules over all says, “I will carry out against this city what I promised. It will mean disaster and not good fortune for it.t When that disaster happens, you will be there to see it.t17 But I will rescue you when it happens.t I, the Lord, affirm it!t You will not be handed over to those whom you fear.s

18 I will certainly save you. You will not fall victim to violence.s You will escape with your lifet because you trust in me. I, the Lord, affirm it!”’”t