Johannes 13

1 Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern; och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.2 De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.3 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.4 Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig.5 Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.6 Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre, skulle du två mina fötter?»7 Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det.»8 Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med mig.»9 Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och huvud!»10 Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så ären ock I rena -- dock icke alla.»11 Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de icke alla voro rena.12 Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem:  »Förstån I vad jag har gjort med eder?13 I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är så.14 Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.15 Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom jag har gjort mot eder.16 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt honom.17 Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.18 Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas:  'Den som åt mitt bröd,  han lyfte mot mig sin häl.'19 Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när det har skett, skolen tro att jag är den jag är.20 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.»21 När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»22 Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade om.23 Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu bröst, den lärjunge som Jesus älskade.24 Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom: »Säg vilken det är som han talar om.»25 Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre, vilken är det?»26 Då svarade Jesus: »Det är den åt vilken jag räcker brödstycket som jag nu doppar.» Därvid doppade han brödstycket och räckte det åt Judas, Simon Iskariots son.27 Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: »Gör snart vad du gör.»28 Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sade detta till honom.29 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöva till högtiden», eller ock att han hade tillsagt honom att giva något åt de fattiga.30 Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; och det var natt.31 Och när han hade gått ut, sade Jesus:  »Nu är Människosonen förhärligad,  och Gud är förhärligad i honom.32 Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.33 Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock till eder.34 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.35 Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I ären mina lärjungar.»36 Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesus svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du följa mig.»37 Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dig nu? Mitt liv vill jag giva för dig.»38 Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.»

JOHN 13

Jesus Washes the Feet //of His Disciples

1 It was before Passover, and Jesus knew that the time had come for him to leave this world and to return to the Father. He had always loved his followers in this world, and he loved them to the very end.

2 Even before the evening meal started, the devil had made Judas, the son of Simon Iscariot, t decide to betray Jesus.
3 Jesus knew he had come from God and would go back to God. He also knew that the Father had given him complete power. 4 So during the meal Jesus got up, removed his outer garment, and wrapped a towel around his waist.

5 He put some water into a large bowl. Then he began washing his disciples' feet and drying them with the towel he was wearing.

6 But when he came to Simon Peter, this disciple asked, “Lord, are you going to wash my feet?”

7 Jesus answered, “You don't really know what I am doing, but later you will understand.”

8 “You will never wash my feet!” Peter replied.
“If I don't wash you,” Jesus told him, “you don't really belong to me.”

9 Peter said, “Lord, don't wash just my feet. Wash my hands and my head.”
10 Jesus answered, “People who have bathed and are clean all over need to wash just their feet. And you, my disciples, are clean, except for one of you.”

11 Jesus knew who would betray him. That is why he said, “except for one of you.”

12  t After Jesus had washed his disciples' feet and had put his outer garment back on, he sat down again.t Then he said:
Do you understand what I have done? 13 You call me your teacher and Lord, and you should, because that is who I am. 14 And if your Lord and teacher has washed your feet, you should do the same for each other. 15 I have set the example, and you should do for each other exactly what I have done for you. 16 t I tell you for certain that servants are not greater than their master, and messengers are not greater than the one who sent them.

17 You know these things, and God will bless you, if you do them.
18  t I am not talking about all of you. I know the ones I have chosen. But what the Scriptures say must come true. And they say, “The man who ate with me has turned against me!” 19 I am telling you this before it all happens. Then when it does happen, you will believe who I am.t

20 t I tell you for certain that anyone who welcomes my messengers also welcomes me, and anyone who welcomes me welcomes the one who sent me.

Jesus Tells //What Will Happen to Him

(Matthew 26.20-25; Mark 14.17-21; Luke 22.21-23)

22 They were confused about what he meant. And they just stared at each other.
23 Jesus' favorite disciple was sitting next to him at the meal, 24 and Simon motioned for this disciple to find out which one Jesus meant.

25 So the disciple leaned toward Jesus and asked, “Lord, which one of us are you talking about?”

26 Jesus answered, “I will dip this piece of bread in the sauce and give it to the one I was talking about.”
Then Jesus dipped the bread and gave it to Judas, the son of Simon Iscariot.t

27 Right then Satan took control of Judas.
Jesus said, “Judas, go quickly and do what you have to do.” 28 No one at the meal understood what Jesus meant. 29 But because Judas was in charge of the money, some of them thought that Jesus had told him to buy something they needed for the festival. Others thought that Jesus had told him to give some money to the poor.

30 Judas took the piece of bread and went out.
It was already night.

The New Command

31 After Judas had gone, Jesus said:
Now the Son of Man will be given glory, and he will bring glory to God.

32 Then, after God is given glory because of him, God will bring glory to him, and God will do it very soon.
33  t My children, I will be with you for only a little while longer. Then you will look for me, but you won't find me. I tell you just as I told the people, “You cannot go where I am going.” 34 t But I am giving you a new command. You must love each other, just as I have loved you.

35 If you love each other, everyone will know that you are my disciples.

Peter's Promise

(Matthew 26.31-35; Mark 14.27-31; Luke 22.31-34)

36 Simon Peter asked, “Lord, where are you going?”
Jesus answered, “You can't go with me now, but later on you will.”

37 Peter asked, “Lord, why can't I go with you now? I would die for you!”
38 “Would you really die for me?” Jesus asked. “I tell you for certain before a rooster crows, you will say three times that you don't even know me.”