Lukas 15

Bilden om det förlorade fåret

1 Tullindrivarnat och andra ökända syndare kom ofta för att lyssna till Jesus när han talade.2 Detta retade fariseernat och laglärarnat, som kritiserade Jesus för att han umgicks med så dåliga människor, och till och med åt med dem.3 Men då förklarade Jesus genom att berätta en bild. Han sa:4 "Om någon av er har 100 får och plötsligt upptäcker att han saknar ett av dem, lämnar han inte då de 99 andra i ödemarken och letar efter det som är försvunnet, tills han hittar det?5 Jo, och när han hittar det, blir han glad och bär hem det på sina axlar.

6 Sedan samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas över att han hittat sitt förlorade får.

7 Jag försäkrar er, att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder tillbaka till Gud, än över 99 människor som följer Guds vilja och inte behöver vända tillbaka."

Bilden om det borttappade myntet

8 Jesus tog också ett annat exempel: "Om en kvinna har tio värdefulla silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon hittar det?9 Och kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne?

10 På samma sätt gläder sig Guds änglar när en enda syndare vänder tillbaka till Gud."

Berättelsen om sonen som lämnade sin pappa

11 Jesus berättade sedan en tredje bild för dem. Han sa: "En man hade två söner.

12 Den yngre sa till sin pappa: 'Jag vill ha min del av arvet nu, istället för att vänta tills du dör.' Och pappan gick med på att dela sin egendom mellan sönerna.
13 Några dagar senare hade den yngre sonen sålt allt han ägde och gav sig iväg till ett främmande land. Där levde han ett vilt och omoraliskt liv och gjorde snart slut på alla sina pengar.14 Men en svår hungersnöd drabbade landet, och han började svälta.15 I sin förtvivlan bad han då en lantbrukare att anställa honom, och mannen skickade ut honom för att vakta svin.

16 Till slut var han så hungrig, att han längtade efter att få äta av svinens mat, men ingen gav honom något.
17 Då insåg han äntligen hur dum han varit och sa till sig själv: 'Hemma hos pappa har de anställda mat i överflöd, och här håller jag på att svälta ihjäl!18 Jag går hem till pappa och säger: Pappa, jag har syndat mot både Gud och dig.19 Jag är inte värd att kallas din son längre, men låt mig åtminstone få arbeta som en av dina tjänare.'20 Och så gick han tillbaka hem till sin pappa.
Men medan sonen fortfarande var långt borta, såg hans pappa honom och fylldes av kärlek och medlidande. Och han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.

21 Sonen utbrast: 'Pappa, jag har syndat mot Gud och mot dig. Jag är inte värd att kallas din son längre.'
22 Men hans pappa sa till tjänarna: 'Skynda er! Ta fram mina finaste kläder och sätt på honom dem. Sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter!23 Hämta sedan gödkalven och slakta den, så att vi kan äta och ha en stor fest.

24 För min son var död men är levande igen. Han var förlorad men har kommit tillbaka till mig.' Och så började festen.
25 Under tiden hade den äldre sonen varit ute på fälten. Och när han nu närmade sig huset hörde han redan på långt håll ljudet av musik och dans.26 Förvånad frågade han en av tjänarna vad det var man firade.

27 Tjänaren svarade: 'Din bror har kommit tillbaka, och din pappa har slaktat gödkalven och ordnat med en fest för att fira att han har kommit hem välbehållen.'
28 Då blev den äldre sonen rasande och ville inte gå in i huset. Hans pappa gick därför ut och försökte övertala honom att komma in,29 men han svarade: 'Under alla dessa år har jag arbetat hårt och aldrig någonsin vägrat att göra vad du har bett mig om. Ändå har du inte gett mig ens en killing, så att jag kunde ha fest med mina vänner.

30 Men nu kommer den där slösaren hem, som har gjort slut på dina pengar tillsammans med prostituerade, och då firar du det med att slakta gödkalven!'
31 'Lugna dig, min son', sa pappan till honom. 'Du och jag är alltid tillsammans, och allt jag äger är ditt.

32 Men nu måste vi vara glada och fira det som har hänt, för din bror var död men är levande igen. Han var förlorad men har kommit tillbaka till mig.' "

Luke 15

The Parable of the Lost Sheep and Coin

1 Now all the tax collectorss and sinners were comingt to hear him.

2 Butt the Phariseess and the experts in the lawt were complaining,t “This man welcomest sinners and eats with them.”
3 Sot Jesust told thems this parable:t4 “Which onet of you, if he has a hundreds sheep and loses one of them, would not leave the ninety-nine in the open pasturet and go look fort the one that is lost until he finds it?s5 Thent when he has found it, he places it on his shoulders, rejoicing.6 Returningt home, he calls togethers hist friends and neighbors, telling them, ‘Rejoice with me, because I have found my sheep that was lost.’

7 I tell you, in the same way there will be more joy in heaven over one sinners who repents than over ninety-nine righteous peoplet who have no need to repent.t
8 “Or what woman, if she has ten silver coinss and losest one of them,t does not light a lamp, sweept the house, and search thoroughly until she finds it?9 Thent when she has found it, she calls together hert friends and neighbors, saying, ‘Rejoices with me, for I have found the coint that I had lost.’

10 In the same way, I tell you, there is joy in the presence of God’s angelss over one sinner who repents.”

The Parable of the Compassionate Father

11 Thent Jesust said, “A man had two sons.12 Thet younger of them said to hist father, ‘Father, give me the share of the estatet that will belongt to me.’ Sot he divided hist assets between them.s13 Aftert a few days,t the younger son gathered together all he had and left on a journey to a distant country, and there he squanderedt his wealtht with a wild lifestyle.14 Thent after he had spent everything, a severe famine took place in that country, and he began to be in need.15 So he went and worked fort one of the citizens of that country, whot sent him to his fields to feed pigs.s16 Het was longing to eatt the carob podst the pigs were eating, butt no one gave him anything.17 But when he came to his sensest he said, ‘How many of my father’s hired workers have foodt enough to spare, but here I am dying from hunger!18 I will get up and go to my father and say to him, “Father, I have sinneds against heavens and againstt you.19 I am no longer worthy to be called your son; treat met like one of your hired workers.”’20 Sot he got up and went to his father. But while he was still a long way from homet his father saw him, and his heart went out to him;ts he ran and huggedt his sont and kissed him.21 Thent his son said to him, ‘Father, I have sinned against heavens and against you; I am no longer worthy to be called your son.’s22 But the father said to his slaves,t ‘Hurry! Bring the best robe,s and put it on him! Put a ring on his fingert and sandalss on his feet!23 Bringt the fattened calft and kill it! Let us eatt and celebrate,

24 because this son of mine was dead, and is alive again – he was lost and is found!’s Sot they began to celebrate.
25 “Now his older son was in the field. Ast he came and approached the house, he heard musics and dancing.26 Sot he called one of the slavest and asked what was happening.27 The slave replied,t ‘Your brother has returned, and your father has killed the fattened calft because he got his sont back safe and sound.’28 But the older sont became angryt and refuseds to go in. His father came out and appealed to him,29 but he answeredt his father, ‘Look! These many years I have worked like a slavet for you, and I never disobeyed your commands. Yett you never gave me even a goats so that I could celebrate with my friends!30 But when this son of yourss came back, who has devoureds your assets with prostitutes,s you killed the fattened calfs for him!’31 Thent the fathert said to him, ‘Son, you are always with me, and everything that belongs to me is yours.

32 It was appropriatet to celebrate and be glad, for your brothers was dead, and is alive; he was lost and is found.’”s