Lukas 20

1 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram2 och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»3 Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»5 Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'6 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.8 Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»9 Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.12 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.13 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'14 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'15 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?16 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»17 Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?18 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.21 Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.22 Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»23 Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:24 »Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»25 Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom28 och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.30 Då tog den andre i ordningen henne31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.32 Slutligen dog ock hustrun.33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»34 Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.41 Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:46 »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»

LUKE 20

A Question //about Jesus' Authority

(Matthew 21.23-27; Mark 11.27-33)

1 One day, Jesus was teaching in the temple and telling the good news. So the chief priests, the teachers, and the nation's leaders

2 asked him, “What right do you have to do these things? Who gave you this authority?”
3 Jesus replied, “I want to ask you a question.

4 Who gave John the right to baptize? Was it God in heaven or merely some human being?”
5 They talked this over and said to each other, “We can't say God gave John this right. Jesus will ask us why we didn't believe John.

6 And we can't say it was merely some human who gave John the right to baptize. The crowd will stone us to death, because they think John was a prophet.”

7 So they told Jesus, “We don't know who gave John the right to baptize.”

8 Jesus replied, “Then I won't tell you who gave me the right to do what I do.”

Renters of a Vineyard

(Matthew 21.33-46; Mark 12.1-12)

9  t Jesus told the people this story:
A man once planted a vineyard and rented it out. Then he left the country for a long time. 10 When it was time to harvest the crop, he sent a servant to ask the renters for his share of the grapes. But they beat up the servant and sent him away without anything. 11 So the owner sent another servant. The renters also beat him up. They insulted him terribly and sent him away without a thing.

12 The owner sent a third servant. He was also beaten terribly and thrown out of the vineyard.

13 The owner then said to himself, “What am I going to do? I know what. I'll send my son, the one I love so much. They will surely respect him!”
14 When the renters saw the owner's son, they said to one another, “Someday he will own the vineyard. Let's kill him! Then we can have it all for ourselves.”

15 So they threw him out of the vineyard and killed him.
Jesus asked, “What do you think the owner of the vineyard will do?

16 I'll tell you what. He will come and kill those renters and let someone else have his vineyard.”
When the people heard this, they said, “This must never happen!”
17  t But Jesus looked straight at them and said, “Then what do the Scriptures mean when they say, ‘The stone the builders tossed aside is now the most important stone of all’?

18 Anyone who stumbles over this stone will get hurt, and anyone it falls on will be smashed to pieces.”

19 The chief priests and the teachers of the Law of Moses knew that Jesus was talking about them when he was telling this story. They wanted to arrest him right then, but they were afraid of the people.

Paying Taxes

(Matthew 22.15-22; Mark 12.13-17)

22 Tell us, should we pay taxes to the Emperor or not?”
23 Jesus knew they were trying to trick him. So he told them,

24 “Show me a coin.” Then he asked, “Whose picture and name are on it?”
“The Emperor's,” they answered.
25 Then he told them, “Give the Emperor what belongs to him and give God what belongs to God.”

26 Jesus' enemies could not catch him saying anything wrong there in front of the people. They were amazed at his answer and kept quiet.

Life in the Future World

(Matthew 22.23-33; Mark 12.18-27)

28 t and said:
Teacher, Moses wrote that if a married man dies and has no children, his brother should marry the widow. Their first son would then be thought of as the son of the dead brother.
29 There were once seven brothers. The first one married, but died without having any children. 30 The second one married his brother's widow, and he also died without having any children. 31 The same thing happened to the third one. Finally, all seven brothers married this woman and died without having any children. 32 At last the woman died.

33 When God raises people from death, whose wife will this woman be? All seven brothers had married her.

34 Jesus answered:
The people in this world get married. 35 But in the future world no one who is worthy to rise from death will either marry

36 or die. They will be like the angels and will be God's children, because they have been raised to life.
37  t In the story about the burning bush, Moses clearly shows that people will live again. He said, “The Lord is the God worshiped by Abraham, Isaac, and Jacob.”t

38 So the Lord isn't the God of the dead, but of the living. This means that everyone is alive as far as God is concerned.
39 Some of the teachers of the Law of Moses said, “Teacher, you have given a good answer!”

40 From then on, no one dared to ask Jesus any questions.

About David's Son

(Matthew 22.41-46; Mark 12.35-37)

42 t In the book of Psalms, David himself says,
‘The Lord said to my Lord,
Sit at my right sidet

43 until I make your enemies
into a footstool for you.’

44 David spoke of the Messiah as his Lord, so how can the Messiah be his son?”

Jesus and the Teachers //of the Law of Moses

(Matthew 23.1-36; Mark 12.38-40; Luke 11.37-54)

45 While everyone was listening to Jesus, he said to his disciples:
46 Guard against the teachers of the Law of Moses! They love to walk around in long robes, and they like to be greeted in the market. They want the front seats in the synagogues and the best seats at banquets. 47 But they cheat widows out of their homes and then pray long prayers just to show off. These teachers will be punished most of all.