Lukas 24

1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»8 Då kommo de ihåg hans ord.9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.48 I kunnen vittna härom.49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.

Luke 24

The Resurrection

1 Now on the first days of the week, at early dawn, the woment went to the tomb, taking the aromatic spicest they had prepared.2 Theyt found that the stone had been rolled away from the tomb,s3 but when they went in, they did not find the body of the Lord Jesus.ss4 Whilet they were perplexedt about this, suddenlyt two men stood beside them in dazzlings attire.5 Thet woment were terribly frightenedt and boweds their faces to the ground, but the men said to them, “Why do you look for the livings among the dead?6 He is not here, but has been raised!st Remember how he told you, while he was still in Galilee,s7 thatt the Son of Man must be deliveredt into the hands of sinful men,t and be crucified,s and on the third day rise again.”t8 Thent the women remembered his words,s9 and when they returned from the tomb they told all these things to the elevens and to all the rest.10 Now it was Mary Magdalene,s Joanna,s Mary the mother of James, and the other women with them who told these things to the apostles.11 But these words seemed like pure nonsenses to them, and they did not believe them.

12 But Peter got up and ran to the tomb.s He bent downs and saw only the strips of linen cloth;t then he went home,t wonderings what had happened.ss

Jesus Walks the Road to Emmaus

13 Nowt that very day two of themt were on their way to a village called Emmaus, about seven milest from Jerusalem.s14 Theyt were talking to each other about all the things that had happened.15 Whilet they were talking and debatingt these things,t Jesus himself approached and began to accompany them16 (but their eyes were kepts from recognizingt him).s17 Thent he said to them, “What are these matterst you are discussing so intentlyt as you walk along?” And they stood still, looking sad.18 Then one of them, named Cleopas, answered him,t “Are you the only visitor to Jerusalem who doesn’t knows the things that have happened theret in these days?”19 Het said to them, “What things?” “The things concerning Jesus the Nazarene,” they replied, “a mant who, with his powerful deeds and words, proved to be a prophets before God and all the people;20 and how our chief priests and rulers handed him overs to be condemned to death, and crucifieds him.21 But we had hopedt that he was the one who was going to redeems Israel. Not only this, but it is now the third day since these things happened.22 Furthermore, some women of our group amazed us.s Theyt were at the tomb early this morning,23 and when they did not find his body, they came back and said they had seen a vision of angels,s who said he was alive.24 Thent some of those who were with us went to the tomb, and found it just as the women had said, but they did not see him.”t25 Sot he said to them, “Yout foolish peoplet – how slow of hearts to believet all that the prophets have spoken!26 Wasn’tt it necessarys for the Christts to suffer these things and enter into his glory?”

27 Thent beginning with Moses and all the prophets,s he interpreted to them the things written aboutt himself in all the scriptures.
28 So they approached the village where they were going. He acted as though he wanted to go farther,s

29 but they urged him,t “Stay with us, because it is getting toward evening and the day is almost done.” Sot he went in to stay with them.
30 Whent he had taken his place at the tablet with them, he took the bread, blessed and broke it,t and gave it to them.31 At this pointt their eyes were opened and they recognizeds him.t Thent he vanished out of their sight.32 Theyt said to each other, “Didn’tt our heartst burn within ussss while he was speaking with us on the road, while he was explainingt the scriptures to us?”33 Sot they got up that very hour and returned to Jerusalem.s Theyt found the eleven and those with them gathered together34 andt saying, “The Lord has really risen, and has appeared to Simon!”s

35 Then they told what had happened on the road,s and how they recognized himt when he broke the bread.

Jesus Makes a Final Appearance

36 While they were saying these things, Jesust himself stood among them and said to them, “Peace be with you.”s37 But they were startled and terrified, thinkings they saw a ghost.s38 Thent he said to them, “Why are you frightened,t and why do doubtsts arise in your hearts?39 Look at my hands and my feet; it’s me!t Touch me and see; a ghostts does not have flesh and bones like you see I have.”40 When he had said this, he showed them his hands and his feet.ss41 And while they still could not believe its (because of their joy) and were amazed,s he said to them, “Do you have anything here to eat?”s42 Sot they gave him a piece of broiled fish,

43 and he took it and ate it in front of them.

Jesus’ Final Commission

44 Thent he said to them, “These are my words that I spoke to you while I was still with you, that everything written about mes in the law of Moses and the prophets and the psalmss must be fulfilled.”45 Then he opened their minds so they could understand the scriptures,s46 and said to them, “Thus it stands written that the Christt would suffert and would rise from the dead on the third day,47 and repentances for the forgiveness of sins would be proclaimedt in his name to all nations,s beginning from Jerusalem.ss48 You are witnessess of these things.

49 And look, I am sending yout what my Father promised.t But stay in the citys until you have been clothed with powers from on high.”

Jesus’ Departure

50 Thent Jesust led them out as far as Bethany,s and lifting up his hands, he blessed them.51 Nowt during the blessingt he departedt and was taken up into heaven.sts52 Sot they worshipeds him and returned to Jerusalem with great joy,s

53 and were continually in the temple courtsts blessings God.s