Lukas 9

1 Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet över alla onda andar, så ock makt att bota sjukdomar.2 Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka.3 Och han sade till dem: »Tagen intet med eder på vägen, varken stav eller ränsel eller bröd eller penningar, och haven icke heller dubbla livklädnader.4 Och när I haven kommit in något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.5 Och om man någonstädes icke tager emot eder, så gån bort ifrån den staden, och skudden stoftet av edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»6 Och de gingo ut och vandrade igenom landet, från by till by, och förkunnade evangelium och botade sjuka allestädes.7 Men när Herodes, landsfursten, fick höra om allt detta som skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade: »Det är Johannes, som har uppstått från de döda.»8 Men andra sade: »Det är Elias, som har visat sig.» Andra åter sade: »Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.»9 Men Herodes själv sade: »Johannes har jag låtit halshugga. Vem är då denne, som jag hör sådant om?» Och han sökte efter tillfälle att få se honom.10 Och apostlarna kommo tillbaka och förtäljde för Jesus huru stora ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan till en stad som hette Betsaida, där de kunde vara allena.11 Men när folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han lät dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem som behövde botas gjorde han friska.12 Men dagen begynte nalkas sitt slut. Då trädde de tolv fram och sade till honom: »Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och gårdarna häromkring och skaffa sig härbärge och få mat; vi äro ju här i en öde trakt.»13 Men han sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade: »Vi hava icke mer än fem bröd och två fiskar, såframt vi icke skola gå bort och köpa mat åt allt detta folk.»14 Där voro nämligen vid pass fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: »Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller så omkring i vart.»15 Och de gjorde så och läto dem alla lägga sig ned.16 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och säg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket.17 Och de åto alla och blevo mätta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar.18 När han en gång hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans lärjungar hos honom. Och han frågade dem och sade: »Vem säger folket mig vara?»19 De svarade och sade: »Johannes döparen; dock säga andra Elias; andra åter säga: 'Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.'»20 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade: »Guds Smorde.»21 Då förbjöd han dem strängeligen att säga detta till någon.22 Och han sade: »Människosonen måste lida mycket, och han skall bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och skall bliva dödad, men på tredje dagen skall han uppstå igen.»23 Och han sade till alla: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så följe han mig.24 Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall bevara det.25 Och vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men mister sig själv eller själv går förlorad?26 Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet.27 Men sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike.»28 Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att bedja.29 Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blevo skinande vita.30 Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias.31 De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken han skulle fullborda i Jerusalem.32 Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som stodo hos honom.33 När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus: »Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Moses och en åt Elias.» Han visste nämligen icke vad han sade.34 Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de blevo förskräckta, när de trädde in i skyn.35 Och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min Son, den utvalde; hören honom.»36 Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där allena. -- Och de förtego detta och omtalade icke för någon på den tiden något av vad de hade sett.37 När de dagen därefter gingo ned från berget, hände sig att mycket folk kom honom till mötes.38 Då ropade en man ur folkhopen och sade: »Mästare, jag beder dig, se till min son, ty han är mitt enda barn.39 Det är så, att en ande plägar gripa fatt i honom, och strax skriar han då, och anden sliter och rycker honom, och fradgan står honom om munnen. Och det är med knapp nöd han släpper honom, sedan han har sönderbråkat honom.40 Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke.»41 Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru länge måste jag vara hos eder och härda ut med eder? För hit din son.»42 Men ännu medan denne var på väg fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. Då tilltalade Jesus den orene anden strängt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka åt hans fader.43 Och alla häpnade över Guds stora makt. Då nu alla förundrade sig över alla de gärningar som han gjorde, sade han till sina lärjungar:44 »Tagen emot dessa ord med öppna öron: Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer.45 Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgat för dem, så att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fråga honom om det som han hade sagt.46 Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst.47 Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn och ställde det bredvid sig48 och sade till dem: »Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland eder alla, han är störst.49 Och Johannes tog till orda och sade: »Mästare, sågo huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke följde med oss.»50 Men Jesus sade till honom: »Hindren honom icke; ty den som icke är emot eder, han är för eder.»51 Då nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslöt han att ställa sin färd till Jerusalem.52 Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och kommo in i en samaritisk by för att reda till åt honom.53 Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på färd till Jerusalem.54 När de båda lärjungarna Jakob i och Johannes förnummo detta, sade de: »Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?»55 Då vände han sig om och tillrättavisade dem.56 Och de gingo till en annan by.57 Medan de nu färdades fram på vägen, sade någon till honom: »Jag vill följa dig, varthelst du går.58 Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud.»59 Och till en annan sade han: »Föl; mig.» Men denne svarade: »Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.»60 Då sade han till honom: »Låt de döda begrava sina döda; men gå du åstad och förkunna Guds rike.»61 Åter en annan sade: »Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd mig att först taga avsked av dem som höra till mitt hus.»62 Då svarade Jesus honom: »Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.»

Luke 9

The Sending of the Twelve Apostles

1 Aftert Jesust calledt the twelves together, he gave them power and authority over all demons and to cures diseases,2 and he sents them out to proclaimt the kingdom of Gods and to heal the sick.s3 Het said to them, “Take nothing for yourt journey – no staff,s no bag,t no bread, no money, and do not take an extra tunic.t4 Whatevert house you enter, stay theres until you leave the area.t5 Wherevert they do not receive you,t as you leave that town,t shake the dust offs your feet as a testimony against them.”

6 Thent they departed and went throughoutt the villages, proclaiming the good newsts and healing people everywhere.

Herod’s Confusion about Jesus

7 Now Herods the tetrarchs heard about everything that was happening, and he was thoroughly perplexed,t because some people were saying that Johns had been raised from the dead,8 while others were saying that Elijahs had appeared, and still others that one of the prophets of long ago had risen.s

9 Herod said, “I had Johnt beheaded, but who is this about whom I hear such things?” So Herod wanted to learn about Jesus.t

The Feeding of the Five Thousand

10 Whent the apostles returned,t they told Jesust everything they had done. Thent he took them with him and they withdrew privately to a townst called Bethsaida.s11 But when the crowds found out, they followed him. Het welcomed them, spoke to them about the kingdom of God,s and cured those who needed healing.s12 Now the day began to draw to a close,t sot the twelve came and said to Jesus,t “Send the crowd away, so they can go into the surrounding villages and countryside and find lodgingt and food, because we are in an isolated place.”t13 But he said to them, “Yout give them something to eat.” Theyt replied,t “We have no more than five loaves and two fish – unlesst we got and buy foods for all these people.”14 (Now about five thousand ment were there.)s Thent he said to his disciples, “Havet them sit down in groups of about fifty each.”

15 So they did as Jesus directed,t and the peoplet all sat down.
16 Thent he took the five loaves and the two fish, and looking up to heaven he gave thankss and broke them. He gave them to the disciples to set before the crowd.

17 They all ate and were satisfied, and what was left overs was picked up – twelve baskets of broken pieces.

Peter’s Confession

18 Oncet when Jesust was prayings by himself, and his disciples were nearby, he asked them,t “Who do the crowds say that I am?”s19 Theyt answered,t “John the Baptist; others say Elijah;s and still others that one of the prophets of long ago has risen.”s20 Thent he said to them, “But who do you say that I am?” Petert answered,t “The Christts of God.”21 But he forcefully commandedt them not to tell this to anyone,s

22 saying, “The Son of Man must suffers many things and be rejected by the elders,s chief priests, and experts in the law,t and be killed, and on the third day be raised.”s

A Call to Discipleship

23 Thent he said to them all,s “If anyone wants to become my follower,t he must denyt himself, take up his cross daily,s and follow me.24 For whoever wants to save his life will lose it,s but whoever loses his life for my sake will save it.25 For what does it benefit a persont if he gains the whole world but loses or forfeits himself?26 For whoever is ashameds of me and my words, the Son of Man will be ashamed of that persont when he comes in his glory and in the gloryt of the Father and of the holy angels.

27 But I tell you most certainly,t there are some standing here who will nott experiencet death before they see the kingdom of God.”s

The Transfiguration

28 Nowt about eight dayst after these sayings, Jesust took with him Peter, John, and James, and went up the mountain to pray.29 Ast he was praying,t the appearance of his face was transformed,ts and his clothes became very bright, a brilliant white.t30 Thent two men, Moses and Elijah,s began talking with him.t31 They appeared in glorious splendor and spoke about his departuret that he was about to carry outt at Jerusalem.s32 Now Peter and those with him were quite sleepy,t but as they became fully awake,t they saw his glory and the two men standing with him.33 Thent as the ment were starting to leave,t Peter said to Jesus, “Master, it is good for us to be here. Let us make three shelters,ts one for you and one for Moses and one for Elijah” – not knowing what he was saying.34 Ast he was saying this, a clouds camet and overshadowedt them, and they were afraid as they entered the cloud.35 Thent a voice came from the cloud, saying, “This is my Son, my Chosen One.sts Listen to him!”s

36 Aftert the voice had spoken, Jesus was found alone. Sot they kept silent and told no ones at that timet anything of what they had seen.

Healing a Boy with an Unclean Spirit

37 Now ont the next day, when they had come down from the mountain, a large crowd met him.38 Thent a man from the crowd cried out,t “Teacher, I beg you to look att my son – he is my only child!39 At spirit seizes him, and he suddenly screams;t it throws him into convulsionss and causes him to foam at the mouth. It hardly ever leaves him alone, torturingt him severely.40 It beggeds your disciples to cast it out, butt they could not do so.”t41 Jesus answered,t “Yout unbelievingts and perverse generation! How much longert must I be with you and enduret you?s Bring your son here.”42 Ast the boyt was approaching, the demon threw him to the grounds and shook him with convulsions.t But Jesus rebukedt the uncleans spirit, healed the boy, and gave him back to his father.

43 Thent they were all astonished at the mighty powers of God.
But while the entire crowdt was amazed at everything Jesusst was doing, he said to his disciples,

Another Prediction of Jesus’ Suffering

44 “Take these words to heart,t for the Son of Man is going to be betrayed into the hands of men.”t

45 But they did not understand this statement; its meaningt had been concealeds from them, so that they could not grasp it. Yett they were afraid to ask him about this statement.

Concerning the Greatest

46 Now an argument started among the disciplest as to which of them might bet the greatest.47 But when Jesus discerned their innermost thoughts,t he took a child, had him stand byt his side,

48 and said to them, “Whoever welcomest this childs in my name welcomes me, and whoever welcomes me welcomes the one who sent me, for the one who is least among you all is the one who is great.”t

On the Right Side

49 John answered,t “Master, we saw someone casting out demons in your name, and we tried to stops him because he is not a disciplet along with us.”

50 But Jesus said to him, “Do not stop him, for whoever is not against you is for you.”

Rejection in Samaria

51 Now whent the days drew neart for him to be taken up,s Jesust set out resolutelyt to go to Jerusalem.s52 Het sent messengers on ahead of him.t As they went along,t they entered a Samaritan village to make things ready in advancet for him,53 but the villagerst refused to welcomet him, because he was determined to go to Jerusalem.ts54 Now when his disciples James and John saw this, they said, “Lord, do you want us to call fire to come down from heaven and consumetthem?”ss55 But Jesust turned and rebuked them,ss

56 and they went on to another village.

Challenging Professed Followers

57 Ast they were walkingt along the road, someone said to him, “I will follow you wherever you go.”ss58 Jesus said to him, “Foxes have dens and the birds in the skyt have nests, but the Son of Man has no place to lay his head.”s59 Jesust said to another, “Follow me.” But he replied,t “Lord, first let me go and bury my father.”60 But Jesust said to him, “Let the dead bury their own dead,s but as for you, go and proclaim the kingdom of God.”s61 Yett another said, “I will follow you, Lord, but first let me say goodbye to my family.”t

62 Jesust said to him, “No one who puts hist hand to the plow and looks backs is fit for the kingdom of God.”s