Markus 4

Liknelsen om såningsmannen

1 Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden.2 Han använde många liknelser, när han undervisade dem och sade:3 "Lyssna! En såningsman gick ut för att så.4 Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.5 En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord.6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort.7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd.8 Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."9 Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"10 När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna.11 Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser,12 för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse."

Liknelsens innebörd

13 Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls?14 Såningsmannen sår ordet.15 De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.16 De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det.17 Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall.18 Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet,19 men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt.20 Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."21 Han sade också till dem: "Inte går man väl in med ett ljus för att sätta det under skäppant eller under bänken? Gör man det inte för att sätta det på ljushållaren?22 Det som är dolt måste bli uppenbarat, och det som är gömt måste komma i dagen.23 Hör, du som har öron att höra med!"24 Och han sade: "Ge akt på vad ni hör! Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få.25 Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har."

Liknelsen om den växande säden

26 Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden.27 Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur.28 Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet.29 Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne."

Liknelsen om senapskornet

30 Han sade också: "Vad skall vi likna Guds rike vid, eller vilken liknelse skall vi använda för att beskriva det?31 Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden.32 Men när det har blivit sått, växer det upp och blir större än alla köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."33 Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de ville lyssna.34 Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

Jesus stillar stormen

35 På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan."36 De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med.37 Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.38 Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.40 Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"41 Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"

Mark 4

1 And again he began to teach by the sea side. And there is gathered unto him a very great multitude, so that he entered into a boat, and sat in the sea; and all the multitude were by the sea on the land.2 And he taught them many things in parables, and said unto them in his teaching,3 Hearken: Behold, the sower went forth to sow:4 and it came to pass, as he sowed, some seed fell by the way side, and the birds came and devoured it.5 And other fell on the rocky ground, where it had not much earth; and straightway it sprang up, because it had no deepness of earth:6 and when the sun was risen, it was scorched; and because it had no root, it withered away.7 And other fell among the thorns, and the thorns grew up, and choked it, and it yielded no fruit.8 And others fell into the good ground, and yielded fruit, growing up and increasing; and brought forth, thirtyfold, and sixtyfold, and a hundredfold.9 And he said, Who hath ears to hear, let him hear.10 And when he was alone, they that were about him with the twelve asked of him the parables.11 And he said unto them, Unto you is given the mystery of the kingdom of God: but unto them that are without, all things are done in parables:12 that seeing they may see, and not perceive; and hearing they may hear, and not understand; lest haply they should turn again, and it should be forgiven them.13 And he saith unto them, Know ye not this parable? and how shall ye know all the parables?14 The sower soweth the word.15 And these are they by the way side, where the word is sown; and when they have heard, straightway cometh Satan, and taketh away the word which hath been sown in them.16 And these in like manner are they that are sown upon the rocky places, who, when they have heard the word, straightway receive it with joy;17 and they have no root in themselves, but endure for a while; then, when tribulation or persecution ariseth because of the word, straightway they stumble.18 And others are they that are sown among the thorns; these are they that have heard the word,19 and the cares of the world, and the deceitfulness of riches, and the lusts of other things entering in, choke the word, and it becometh unfruitful.20 And those are they that were sown upon the good ground; such as hear the word, and accept it, and bear fruit, thirtyfold, and sixtyfold, and a hundredfold.21 And he said unto them, Is the lamp brought to be put under the bushel, or under the bed, and not to be put on the stand?22 For there is nothing hid, save that it should be manifested; neither was anything made secret, but that it should come to light.23 If any man hath ears to hear, let him hear.24 And he said unto them, Take heed what ye hear: with what measure ye mete it shall be measured unto you; and more shall be given unto you.25 For he that hath, to him shall be given: and he that hath not, from him shall be taken away even that which he hath.26 And he said, So is the kingdom of God, as if a man should cast seed upon the earth;27 and should sleep and rise night and day, and the seed should spring up and grow, he knoweth not how.28 The earth beareth fruit of herself; first the blade, then the ear, then the full grain in the ear.29 But when the fruit is ripe, straightway he putteth forth the sickle, because the harvest is come.30 And he said, How shall we liken the kingdom of God? or in what parable shall we set it forth?31 It is like a grain of mustard seed, which, when it is sown upon the earth, though it be less than all the seeds that are upon the earth,32 yet when it is sown, groweth up, and becometh greater than all the herbs, and putteth out great branches; so that the birds of the heaven can lodge under the shadow thereof.33 And with many such parables spake he the word unto them, as they were able to hear it;34 and without a parable spake he not unto them: but privately to his own disciples he expounded all things.35 And on that day, when even was come, he saith unto them, Let us go over unto the other side.36 And leaving the multitude, they take him with them, even as he was, in the boat. And other boats were with him.37 And there ariseth a great storm of wind, and the waves beat into the boat, insomuch that the boat was now filling.38 And he himself was in the stern, asleep on the cushion: and they awake him, and say unto him, Teacher, carest thou not that we perish?39 And he awoke, and rebuked the wind, and said unto the sea, Peace, be still. And the wind ceased, and there was a great calm.40 And he said unto them, Why are ye fearful? have ye not yet faith?41 And they feared exceedingly, and said one to another, Who then is this, that even the wind and the sea obey him?