previous next

Matteus 10

1 Och han kallade sina tolf Lärjungar till sig, och gaf dem magt öfver de orena andar, att de skulle drifva dem ut, och bota allahanda sjukdom och allahanda krankhet.2 Men dessa äro de tolf Apostlars namn: Den förste, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; Jacobus, Zebedei son, och Johannes, hans broder;3 Philippus och Bartholomeus; Thomas och Mattheus, som hade varit en Publican; Jacobus, Alphei son, och Lebbeus, med det vedernamnet Thaddeus;4 Simon af Cana, och Judas Ischarioth, den ock förrådde honom.5 Dessa tolf sände Jesus ut, och böd dem, och sade: Går icke på Hedningarnas väg, och går icke i de Samariters städer;6 Utan går heldre till de borttappade får af Israels hus.7 Men går, och prediker, och säger: Himmelriket är kommet hardt när.8 Görer de sjuka helbregda, de spitelska rena; reser upp de döda; utdrifver djeflar. I hafven fått förgäfves, så skolen I ock gifva förgäfves.9 Hafver icke guld, icke heller silfver, icke heller penningar i edra pungar;10 Och inga vägskräppo, och icke två kjortlar, icke skor, och ingen staf; ty arbetaren är värd sin mat.11 Men hvar I gån in uti en stad eller by, så bespörjer om der någor inne är, som dess värdig är; och blifver der, tilldess I dragen dädan.12 Men när I gån in i ett hus, så helser det.13 Och är det så, att det huset är värdigt, så kommer edar frid öfver det; är det ock icke värdigt, så kommer edar frid till eder igen.14 Och der som ingen anammar eder, eller hörer edor ord, så går utaf det huset eller staden, och skudder stoftet utaf edra fötter.15 Sannerliga säger jag eder: Sodome och Gomorre land varder drägeligare på domedag, än dem stadenom.16 Si, jag sänder eder såsom får ibland ulfvar; varer fördenskull snälle såsom ormar, och enfaldige som dufvor.17 Men vakter eder för menniskomen: ty de skola öfverantvarda eder på sin Rådhus, och uti deras Synagogor skola de hudflänga eder.18 Och I skolen varda framdragne för Förstar och Konungar, för mina skull, till vittnesbörd öfver dem, och öfver Hedningarna.19 Och när som de nu öfverantvarda eder, så varer icke bekymrade, huru eller hvad I skolen tala; ty det skall eder gifvas i samma stundene, hvad I tala skolen;20 Förty det ären icke I, som talen, utan det är edar Faders Ande, som talar i eder.21 Den ene brodren skall öfverantvarda den andra till döden, och fadren sonen; och barnen skola sätta sig upp emot föräldrarna, och dräpa dem.22 Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull; men hvilken som står fast uti ändan, han skall blifva salig.23 När de förfölja eder i den ena staden, så flyr till den andra. Sannerliga säger jag eder: I skolen icke hafva orkat fara omkring alla Israels städer, förrän menniskones Son kommer.24 Lärjungen är icke öfver mästaren; och icke heller tjenaren öfver sin herra.25 Det är Lärjunganom nog, att han är såsom hans mästare, och tjenarenom, att han är såsom hans herre. Hafva de kallat husbonden Beelzebub, huru mycket mer skola de så kalla hans husfolk?26 Rädens fördenskull intet för dem; ty det är intet fördoldt, som icke skall varda uppenbaradt; och intet lönligit, som icke skall blifva vetterligit.27 Hvad jag säger eder i mörkret, det säger i ljuset; och hvad som sägs eder i örat, det prediker på taken.28 Och rädens icke för dem, som dräpa kroppen, och hafva dock icke magt att dräpa själena; utan rädens mer honom, som kan förderfva både själ och kropp i helvete.29 Säljas icke två sparfvar för en skärf? Och en af dem faller icke på jordena, edar Fader förutan.30 Äro ock edor hufvudhår all räknad.31 Derföre skolen I icke rädas; I ären ju mer värde än månge sparfvar.32 Derföre, hvar och en som mig bekänner för menniskom, honom vill jag ock bekänna för min Fader, som är i himmelen.33 Men den som mig vedersakar för menniskom, honom skall jag ock vedersaka för min Fader, som är i himmelen.34 I skolen icke mena, att jag är kommen till att sända frid på jordena; jag är icke kommen till att sända frid, utan svärdet.35 Ty jag är kommen till att göra menniskona skiljaktiga mot sin fader, och dottrena mot sina moder, och sonahustruna mot sina sväro;36 Och menniskones eget husfolk varda hennes fiender.37 Hvilken som älskar fader och moder mer än mig, han är mig icke värd; och hvilken som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värd.38 Och hvilken som icke tager sitt kors på sig och följer mig, han är mig icke värd.39 Hvilken som finner sitt lif, han skall borttappa det; och hvilken som borttappar sitt lif, för mina skull, han skall finna det.40 Hvilken som eder anammar, han anammar mig; och hvilken som mig anammar, han anammar honom som mig sändt hafver.41 Hvilken som anammar en Prophet, i ens Prophets namn, han skall få ens Prophets lön; och hvilken som anammar en rättfärdig, i ens rättfärdigs namn, han skall få ens rättfärdigs lön.42 Och hvilken som gifver enom af dessa minsta en bägare kallt vatten dricka allenast, i ens Lärjungas namn, sannerliga säger jag eder, det skall icke blifva honom olönt.

Matthew 10

1 And he called unto him his twelve disciples, and gave them authority over unclean spirits, to cast them out, and to heal all manner of disease and all manner of sickness.

2 Now the names of the twelve apostles are these: The first, Simon, who is called Peter, and Andrew his brother; James the son of Zebedee, and John his brother;3 Philip, and Bartholomew; Thomas, and Matthew the publican; James the son of Alphaeus, and Thaddaeus;4 Simon the Cananaean, and Judas Iscariot, who also betrayed him.

5 These twelve Jesus sent forth, and charged them, saying, Go not into any way of the Gentiles, and enter not into any city of the Samaritans:6 but go rather to the lost sheep of the house of Israel.7 And as ye go, preach, saying, The kingdom of heaven is at hand.8 Heal the sick, raise the dead, cleanse the lepers, cast out demons: freely ye received, freely give.9 Get you no gold, nor silver, nor brass in your purses;10 no wallet for your journey, neither two coats, nor shoes, nor staff: for the laborer is worthy of his food.11 And into whatsoever city or village ye shall enter, search out who in it is worthy; and there abide till ye go forth.12 And as ye enter into the house, salute it.13 And if the house be worthy, let your peace come upon it: but if it be not worthy, let your peace return to you.14 And whosoever shall not receive you, nor hear your words, as ye go forth out of that house or that city, shake off the dust of your feet.15 Verily I say unto you, It shall be more tolerable for the land of Sodom and Gomorrah in the day of judgment, than for that city.

16 Behold, I send you forth as sheep in the midst of wolves: be ye therefore wise as serpents, and harmless as doves.17 But beware of men: for they will deliver you up to councils, and in theirs synagogues they will scourge you;18 yea and before governors and kings shall ye be brought for my sake, for a testimony to them and to the Gentiles.19 But when they deliver you up, be not anxious how or what ye shall speak: for it shall be given you in that hour what ye shall speak.20 For it is not ye that speak, but the Spirit of your Father that speaketh in you.21 And brother shall deliver up brother to death, and the father his child: and children shall rise up against parents, and cause them to be put to death.22 And ye shall be hated of all men for my name’s sake: but he that endureth to the end, the same shall be saved.23 But when they persecute you in this city, flee into the next: for verily I say unto you, Ye shall not have gone through the cities of Israel, till the Son of man be come.

24 A disciple is not above his teacher, nor a servant above his lord.25 It is enough for the disciple that he be as his teacher, and the servant as his lord. If they have called the master of the house Beelzebub, how much more them of his household!26 Fear them not therefore: for there is nothing covered, that shall not be revealed; and hid, that shall not be known.27 What I tell you in the darkness, speak ye in the light; and what ye hear in the ear, proclaim upon the house-tops.28 And be not afraid of them that kill the body, but are not able to kill the soul: but rather fear him who is able to destroy both soul and body in hell.29 Are not two sparrows sold for a penny? and not one of them shall fall on the ground without your Father:30 but the very hairs of your head are all numbered.31 Fear not therefore: ye are of more value than many sparrows.32 Every one therefore who shall confess me before men, him will I also confess before my Father who is in heaven.33 But whosoever shall deny me before men, him will I also deny before my Father who is in heaven.

34 Think not that I came to send peace on the earth: I came not to send peace, but a sword.35 For I came to set a man at variance against his father, and the daughter against her mother, and the daughter in law against her mother in law:36 and a man’s foes shall be they of his own household.37 He that loveth father or mother more than me is not worthy of me; and he that loveth son or daughter more than me is not worthy of me.38 And he that doth not take his cross and follow after me, is not worthy of me.39 He that findeth his life shall lose it; and he that loseth his life for my sake shall find it.

40 He that receiveth you receiveth me, and he that receiveth me receiveth him that sent me.41 He that receiveth a prophet in the name of a prophet shall receive a prophet’s reward: and he that receiveth a righteous man in the name of a righteous man shall receive a righteous man’s reward.42 And whosoever shall give to drink unto one of these little ones a cup of cold water only, in the name of a disciple, verily I say unto you he shall in no wise lose his reward.