Matteus 25

1 »Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.2 Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.3 De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig.4 De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna.5 Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.6 Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.'7 Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.8 Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.'9 Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.'10 Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen.11 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, låt upp för oss.'12 Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke.'13 Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.14 Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina ägodelar;15 åt en gav han fem punds, åt en annan två och åt en tredje ett pund, åt var och en efter hans förmåga, och for utrikes.16 Strax gick då den som hade fått de fem punden bort och förvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund.17 Den som hade fått de två punden vann på samma sätt andra två.18 Men den som hade fått ett pund gick bort och grävde en grop i jorden och gömde där sin herres penningar.19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre hem och höll räkenskap med dem.20 Då trädde den fram, som hade fått de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.'21 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare! När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'22 Så trädde ock den fram, som hade fått de två punden, och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig två pund; se, andra två pund har jag vunnit.'23 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare! När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'24 Sedan trädde ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: 'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man, som vill skörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke har utstrött;25 och av fruktan för dig gick jag bort och gömde ditt pund i jorden. Se här har du vad dig tillhör.'26 Då svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tjänare, du visste att jag vill skörda, där jag icke har sått, och inbärga, där jag icke har utstrött?27 Då borde du också hava satt in mina penningar i en bank, så att jag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem.28 Tagen därför ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.29 Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.30 Och kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.31 Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.32 Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra.34 Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.35 Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge,36 naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.'37 Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att dricka?38 Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken och klädde dig?39 Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?'40 Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.'41 Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannades, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.42 Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka;43 jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.'44 Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?'45 Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.'46 Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.»

MATTHEW 25

A Story about Ten Young Women

1  t The kingdom of heaven is like what happened one night when ten young women took their oil lamps and went to a wedding to meet the groom.t 2 Five of them were foolish and five were wise. 3 The foolish ones took their lamps, but no extra oil.

4 The ones who were wise took along extra oil for their lamps.
5 The groom was late arriving, and the young women became drowsy and fell asleep.

6 Then in the middle of the night someone shouted, “Here's the groom! Come to meet him!”
7 When the women got up and started getting their lamps ready,

8 the foolish ones said to the others, “Let us have some of your oil! Our lamps are going out.”

9 Those who were wise answered, “There's not enough oil for all of us! Go and buy some for yourselves.”
10 While the foolish ones were on their way to get some oil, the groom arrived. The five who were ready went into the wedding, and the doors were closed.

11 t Later the others returned and shouted, “Sir, sir! Open the door for us!”

12 But the groom replied, “I don't even know you!”

13 So, my disciples, always be ready! You don't know the day or the time when all this will happen.

A Story //about Three Servants

(Luke 19.11-27)

15 The man knew what each servant could do. So he handed 5,000 coins to the first servant, 2,000 to the second, and 1,000 to the third. Then he left the country.
16 As soon as the man had gone, the servant with the 5,000 coins used them to earn 5,000 more. 17 The servant who had 2,000 coins did the same with his money and earned 2,000 more.

18 But the servant with 1,000 coins dug a hole and hid his master's money in the ground.
19 Some time later the master of those servants returned. He called them in and asked what they had done with his money.

20 The servant who had been given 5,000 coins brought them in with the 5,000 that he had earned. He said, “Sir, you gave me 5,000 coins, and I have earned 5,000 more.”

21 “Wonderful!” his master replied. “You are a good and faithful servant. I left you in charge of only a little, but now I will put you in charge of much more. Come and share in my happiness!”

22 Next, the servant who had been given 2,000 coins came in and said, “Sir, you gave me 2,000 coins, and I have earned 2,000 more.”

23 “Wonderful!” his master replied. “You are a good and faithful servant. I left you in charge of only a little, but now I will put you in charge of much more. Come and share in my happiness!”
24 The servant who had been given 1,000 coins then came in and said, “Sir, I know that you are hard to work for. You harvest what you don't plant and gather crops where you haven't scattered seed.

25 I was frightened and went out and hid your money in the ground. Here is every single coin!”
26 The master of the servant told him, “You are lazy and good-for-nothing! You know I harvest what I don't plant and gather crops where I haven't scattered seed.

27 You could have at least put my money in the bank, so I could have earned interest on it.”
28 Then the master said, “Now your money will be taken away and given to the servant with 10,000 coins! 29 t Everyone who has something will be given more, and they will have more than enough. But everything will be taken from those who don't have anything.

30 t You are a worthless servant, and you will be thrown out into the dark where people will cry and grit their teeth in pain.”

The Final Judgment

32 The people of all nations will be brought before him, and he will separate them, as shepherds separate their sheep from their goats.
33 He will place the sheep on his right and the goats on his left. 34 Then the king will say to those on his right, “My father has blessed you! Come and receive the kingdom that was prepared for you before the world was created. 35 t When I was hungry, you gave me something to eat, and when I was thirsty, you gave me something to drink. When I was a stranger, you welcomed me,

36 and when I was naked, you gave me clothes to wear. When I was sick, you took care of me, and when I was in jail, you visited me.”
37 Then the ones who pleased the Lord will ask, “When did we give you something to eat or drink? 38 When did we welcome you as a stranger or give you clothes to wear

39 or visit you while you were sick or in jail?”

40 The king will answer, “Whenever you did it for any of my people, no matter how unimportant they seemed, you did it for me.”
41 Then the king will say to those on his left, “Get away from me! You are under God's curse. Go into the everlasting fire prepared for the devil and his angels! 42 I was hungry, but you did not give me anything to eat, and I was thirsty, but you did not give me anything to drink.

43 I was a stranger, but you did not welcome me, and I was naked, but you did not give me any clothes to wear. I was sick and in jail, but you did not take care of me.”

44 Then the people will ask, “Lord, when did we fail to help you when you were hungry or thirsty or a stranger or naked or sick or in jail?”

45 The king will say to them, “Whenever you failed to help any of my people, no matter how unimportant they seemed, you failed to do it for me.”
46  t Then Jesus said, “Those people will be punished forever. But the ones who pleased God will have eternal life.”