Nehemja 13

1 Vid samma tid föreläste man ur Moses bok för folket, och man fann däri skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,2 därför att de icke hade kommit Israels barn till mötes med mat och dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att förbanna dem; fastän vår Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse.3 Och när de hade hört lagen, avskilde de allt slags främmande folk från Israel.4 Men en tid förut hade prästen Eljasib, som var satt att förestå kammaren i vår Guds hus, och som var en frände till Tobia,5 åt denne inrett en stor kammare, där man förut plägade lägga in spisoffret, rökelsen och kärlen och den tionde av säd, vin och olja, som var bestämd åt leviterna, sångarna och dörrvaktarna, så ock offergärden åt prästerna.6 Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag återkommit till konungen. Men sedan jag efter någon tid hade utbett mig tillstånd av konungen,7 begav jag mig till Jerusalem. Och när jag där förnam det onda som Eljasib hade gjort till förmån för Tobia, då han hade inrett åt honom en kammare i förgårdarna till Guds hus,8 misshagade detta mig högeligen; och jag lät kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren.9 Därefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lät åter ställa in i dem Guds hus' kärl, så ock spisoffret och rökelsen.10 Och när jag vidare fick veta att man icke hade givit åt leviterna vad dem tillkom, varför ock leviterna och sångarna, i stället för att förrätta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods,11 då förebrådde jag föreståndarna detta och sade: »Varför har Guds hus blivit så försummat?» Och jag hämtade dem tillhopa och lät dem inställa sig på sina platser.12 Och hela Juda förde fram till förrådshusen sin tionde av säd, vin och olja;13 och jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem till biträde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda såsom pålitliga män, och de skulle nu ombesörja utdelningen åt sina bröder.14 Tänk fördenskull på mig, min Gud, och låt icke de fromma gärningar bliva utplånade, som jag har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där!15 Vid samma tid såg jag i Juda huru man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd, som man lastade på åsnor, så ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man förde sådant till Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem, när de sålde dessa livsförnödenheter.16 Och tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.17 Då förebrådde jag Juda ädlingar detta och sade till dem: »Huru kunnen I handla så illa och därmed ohelga sabbatsdagen?18 Var det icke därför att edra fäder gjorde sådant som vår Gud lät all denna olycka komma över oss och över denna stad? Och nu dragen I ännu större vrede över Israel genom att så ohelga sabbaten.»19 Och så snart det begynte bliva mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, tillsade jag att man skulle stänga dörrarna; jag tillsade ock att man icke skulle öppna dem förrän efter sabbaten. Och jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna, för att intet lastgods skulle kunna föras in på sabbatsdagen.20 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.21 Men jag varnade dem och sade till dem: »Varför stannen I över natten framför muren? Om I ännu en gång gören så, skall jag låta min hand drabba eder.»22 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och hålla vakt vid portarna, för att sabbatsdagen måtte hållas helig. Tänk ock därför på mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din stora nåd!23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.24 Och deras barn talade till hälften asdoditiska -- ty judiska kunde de icke tala riktigt -- eller ock något av de andra folkens tungomål.25 Då förebrådde jag dem detta och uttalade förbannelser över dem, ja, några av dem slog jag och ryckte jag i skägget. Och jag besvor dem vid Gud och sade: »I skolen icke giva edra döttrar åt deras söner, ej heller skolen I av deras döttrar taga hustrur åt edra söner eller åt eder själva.26 Var det icke med sådant som Salomo, Israels konung, försyndade sig? Det fanns bland de många folken ingen konung som var hans like, ty han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung över hela Israel. Likväl kommo de främmande kvinnorna också honom att synda.27 Och nu skulle vi om eder få höra att I haven gjort allt detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor!»28 Och en son till Jojada, översteprästen Eljasibs son, var måg till horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrån mig.29 Tänk på dem, min Gud, därför att de hava befläckat prästadömet och prästadömets och leviternas förbund!30 Så renade jag folket ifrån allt främmande väsen; och jag fastställde vad prästerna och leviterna skulle iakttaga, var och en i sin syssla,31 och huru vedoffret på bestämda tider skulle avlämnas, och huru med förstlingsgåvorna skulle förfaras. Tänk härpå, min Gud, och räkna mig det till godo!

Nehemiah 13

Further Reforms by Nehemiah

1 On that day the book of Moses was read aloud in the hearingt of the people. They foundt written in it that no Ammonite or Moabite may ever enter the assembly of God,2 for they had not met the Israelites with foodt and water, but instead had hired Balaam to curse them. (Our God, however, turned the curse into blessing.)

3 When they heard the law, they removed from Israel all who were of mixed ancestry.
4 But prior to this time, Eliashib the priest, a relative of Tobiah, had been appointed over the storeroomss of the temple of our God.

5 He made for himself a large storeroom where previously they had been keepingt the grain offering, the incense, and the vessels, along with the tithes of the grain, the new wine, and the olive oil as commanded for the Levites, the singers, the gate keepers, and the offering for the priests.
6 During all this time I was not in Jerusalem,s for in the thirty-second year of King Artaxerxes of Babylon, I had gone back to the king. After some timet I had requested leave of the king,7 and I returned to Jerusalem. Then I discovered the evil that Eliashib had done for Tobiah by supplying him with a storeroom in the courts of the temple of God.8 I was very upset, and I threw all of Tobiah’s household possessions out of the storeroom.

9 Then I gave instructions that the storerooms should be purified, and I brought back the equipmentt of the temple of God, along with the grain offering and the incense.
10 I also discovered that the grain offerings for the Levites had not been provided, and that as a result the Levites and the singers who performed this work had all gone off to their fields.

11 So I registered a complaint with the leaders, asking “Why is the temple of God neglected?” Then I gathered them and reassigned them to their positions.t
12 Then all of Judah brought the tithe of the grain, the new wine, and the olive oil to the storerooms.

13 I gave instructionss that Shelemiah the priest, Zadok the scribe, and a certain Levite named Pedaiah be put in charge oft the storerooms, and that Hanan son of Zaccur, the son of Mattaniah, be their assistant,t for they were regarded as trustworthy. It was then their responsibility to oversee the distribution to their colleagues.t

14 Please remember me for this, O my God, and do not wipe out the kindness that I have done for the temple of my God and for its services!
15 In those days I saw people in Judah treading winepresses on the Sabbath, bringing in heaps of grain and loading them onto donkeys, along with wine, grapes, figs, and all kinds of loads, and bringing them to Jerusalem on the Sabbath day. So I warned them on the day that they sold these provisions.16 The people from Tyres who lived there were bringing fish and all kinds of merchandise and were selling it on the Sabbath to the people of Judah – and in Jerusalem, of all places!t17 So I registered a complaint with the nobles of Judah, saying to them, “What is this evil thing that you are doing, profaning the Sabbath day?

18 Isn’t this the way your ancestorst acted, causing our God to bring on them and on this city all this misfortune? And now you are causing even more wrath on Israel, profaning the Sabbath like this!”
19 When the evening shadowst began to fall on the gates of Jerusalem before the Sabbath, I orderedt the doors to be closed. I further directed that they were not to be opened until after the Sabbath. I positionedt some of my young men at the gates so that no load could enter on the Sabbath day.20 The traders and sellers of all kinds of merchandise spent the night outside Jerusalem once or twice.21 But I warned them and said,t “Why do you spend the night by the wall? If you repeat this, I will forcibly remove you!”t From that time on they did not show up on the Sabbath.s

22 Then I directed the Levites to purify themselves and come and guard the gates in order to keep the Sabbath day holy.
For this please remember me, O my God, and have pity on me in keeping with your great love.
23 Also in those days I saw the men of Judah who had married women from Ashdod, Ammon, and Moab.24 Half of their children spoke the language of Ashdod (or the language of one of the other peoples mentionedt) and were unable to speak the language of Judah.25 So I entered a complaint with them. I called down a curse on them, and I struck some of the men and pulled out their hair. I had them swear by God saying, “You will not marry offt your daughters to their sons, and you will not take any of their daughters as wives for your sons or for yourselves!26 Was it not because of things like these that King Solomon of Israel sinned? Among the many nations there was no king like him. He was loved by his God, and God madet him king over all Israel. But the foreign wives made even him sin!

27 Should we then in your case hear that you do all this great evil, thereby being unfaithful to our God by marryingt foreign wives?”

28 Now one of the sons of Joiada son of Eliashib the high priest was a son-in-law of Sanballat the Horonite. So I banished him from my sight.

29 Please remember them, O my God, because they have defiled the priesthood, the covenant of the priesthood,s and the Levites.
30 So I purified them of everything foreign, and I assigned specifict duties to the priests and the Levites.

31 I also provided fort the wood offering at the appointed times and also for the first fruits.
Please remember me for good, O my God.