Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Psalm 109
For the music director, a psalm of David.
1 O God whom I praise, do not ignore me!
2 For they say cruel and deceptive things to me;
they lie to me.
3 They surround me and say hateful things;
they attack me for no reason.
4 They repay my love with accusations,
but I continue to pray.
5 They repay me evil for good,
and hate for love.
6 Appoint an evil man to testify against him!
May an accuser stand at his right side!
7 When he is judged, he will be found guilty!
Then his prayer will be regarded as sinful.
8 May his days be few!
May another take his job!
9 May his children be fatherless,
and his wife a widow!
10 May his children roam around begging,
asking for handouts as they leave their ruined home!
11 May the creditor seize all he owns!
May strangers loot his property!
12 May no one show him kindness!
May no one have compassion on his fatherless children!
13 May his descendants be cut off!
May the memory of them be wiped out by the time the next generation arrives!
14 May his ancestors’ sins be remembered by the Lord!
May his mother’s sin not be forgotten!
15 May the Lord be constantly aware of them,
and cut off the memory of his children from the earth!
16 For he never bothered to show kindness;
he harassed the oppressed and needy,
and killed the disheartened.
17 He loved to curse others, so those curses have come upon him.
He had no desire to bless anyone, so he has experienced no blessings.
18 He made cursing a way of life,
so curses poured into his stomach like water
and seeped into his bones like oil.
19 May a curse attach itself to him, like a garment one puts on,
or a belt one wears continually!
20 May the Lord repay my accusers in this way,
those who say evil things about me!
21 O sovereign Lord,
intervene on my behalf for the sake of your reputation!
Because your loyal love is good, deliver me!
22 For I am oppressed and needy,
and my heart beats violently within me.
23 I am fading away like a shadow at the end of the day;
I am shaken off like a locust.
24 I am so starved my knees shake;
I have turned into skin and bones.
25 I am disdained by them.
When they see me, they shake their heads.
26 Help me, O Lord my God!
Because you are faithful to me, deliver me!
27 Then they will realize this is your work,
and that you, Lord, have accomplished it.
28 They curse, but you will bless.
When they attack, they will be humiliated,
but your servant will rejoice.
29 My accusers will be covered with shame,
and draped in humiliation as if it were a robe.
30 I will thank the Lord profusely,
in the middle of a crowd I will praise him,
31 because he stands at the right hand of the needy,
to deliver him from those who threaten his life.