Psaltaren 39

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.2   Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör,  så att jag icke syndar med min tunga;  jag vill akta på att tygla min mun,  så länge den ogudaktige är för mina ögon.»3   Jag blev stum och tyst,  jag teg i min sorg;      man jag upprördes av smärta.4   Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst:  när jag begrundade, upptändes en eld i mig;  jag talade med min tunga.5   HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände,  och vad som är mina dagars mått,  så att jag förstår huru förgänglig jag är.6   Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått,  och min livslängd är såsom intet inför dig;  fåfänglighet allenast äro alla människor,      huru säkra de än stå.  Sela.7   Såsom en drömbild allenast gå de fram,  fåfänglighet allenast är deras ävlan;  de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.8   Och nu, vad förbidar jag, Herre?  Till dig står mitt hopp.9   Befria mig från alla mina överträdelser,  låt mig icke bliva till smälek för dåren.10   Jag tiger och upplåter icke min mun;  ty det är du som har gjort det.11   Vänd av ifrån mig din plåga;  för din hands aga försmäktar jag.12   Om du tuktar någon      med näpst för missgärning,  så är det ute med hans härlighet,      såsom när mal krossas.  Fåfänglighet allenast äro alla människor.  Sela.13   Hör min bön, o HERRE,      och lyssna till mitt rop,      tig icke vid mina tårar;  ty jag är en främling i ditt hägn,  en gäst såsom alla mina fäder. [ (Psalms 39:14)  Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas,  innan jag går hädan och icke mer är till. ]

Psalm 39

For the music director, Jeduthun; a psalm of David.

1 I decided, “I will watch what I say
and make sure I do not sin with my tongue.
I will put a muzzle over my mouth
while in the presence of an evil man.”

2 I was stone silent;
I held back the urge to speak.
My frustration grew;

3 my anxiety intensified.
As I thought about it, I became impatient.
Finally I spoke these words:

4 “O Lord, help me understand my mortality
and the brevity of life!
Let me realize how quickly my life will pass!

5 Look, you make my days short-lived,
and my life span is nothing from your perspective.
Surely all people, even those who seem secure, are nothing but vapor.

6 Surely people go through life as mere ghosts.
Surely they accumulate worthless wealth
without knowing who will eventually haul it away.”

7 But now, O Lord, upon what am I relying?
You are my only hope!

8 Deliver me from all my sins of rebellion!
Do not make me the object of fools’ insults!

9 I am silent and cannot open my mouth
because of what you have done.

10 Please stop wounding me!
You have almost beaten me to death!

11 You severely discipline people for their sins;
like a moth you slowly devour their strength.
Surely all people are a mere vapor. (Selah)

12 Hear my prayer, O Lord!
Listen to my cry for help!
Do not ignore my sobbing!
For I am dependent on you, like one residing outside his native land;
I am at your mercy, just as all my ancestors were.

13 Turn your angry gaze away from me, so I can be happy
before I pass away.