Psaltaren 79

1 En psalm av Asaf.  Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel,  de hava orenat ditt heliga tempel,  de hava gjort Jerusalem till en stenhop.2   De hava givit dina tjänares kroppar  till mat åt himmelens fåglar,  dina frommas kött åt markens djur.3   De hava utgjutit deras blod såsom vatten,      runt omkring Jerusalem,  och ingen fanns, som begrov dem.4   Vi hava blivit till smälek för våra grannar,  till spott och hån för dem som bo omkring oss.5   Huru länge, o HERRE,      skall du så oavlåtligen vredgas,  huru länge skall din nitälskan      brinna såsom eld?6   Utgjut din förtörnelse      över hedningarna, som ej känna dig,  och över de riken      som icke åkalla ditt namn.7   Ty de hava uppätit Jakob,      och hans boning hava de förött.8   Tänk ej, oss till men,      på förfädernas missgärningar,  låt din barmhärtighet snarligen      komma oss till mötes,      ty vi äro i stort elände.9   Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,      för ditt namns äras skull;  rädda oss och förlåt oss      våra synder för ditt namns skull.10   Varför skulle hedningarna få säga:      »Var är nu deras Gud?»  Låt det inför våra ögon      bliva kunnigt på hedningarna  huru du hämnas dina tjänares      utgjutna blod.11   Låt de fångnas klagan      komma inför ditt ansikte,  låt efter din arms väldighet      dödens barn bliva vid liv.12   Och giv våra grannar sjufalt      tillbaka i deras sköte  den smädelse varmed de hava      smädat dig, Herre.13   Men vi som äro ditt folk      och får i din hjord,  vi vilja tacka dig evinnerligen,  vi vilja förtälja ditt lov      från släkte till släkte.

Psalm 79

A psalm of Asaph.

1 O God, foreigners have invaded your chosen land;
they have polluted your holy temple
and turned Jerusalem into a heap of ruins.

2 They have given the corpses of your servants
to the birds of the sky;
the flesh of your loyal followers
to the beasts of the earth.

3 They have made their blood flow like water
all around Jerusalem, and there is no one to bury them.

4 We have become an object of disdain to our neighbors;
those who live on our borders taunt and insult us.

5 How long will this go on, O Lord?
Will you stay angry forever?
How long will your rage burn like fire?

6 Pour out your anger on the nations that do not acknowledge you,
on the kingdoms that do not pray to you!

7 For they have devoured Jacob
and destroyed his home.

8 Do not hold us accountable for the sins of earlier generations!
Quickly send your compassion our way,
for we are in serious trouble!

9 Help us, O God, our deliverer!
For the sake of your glorious reputation, rescue us!
Forgive our sins for the sake of your reputation!

10 Why should the nations say, “Where is their God?”
Before our very eyes may the shed blood of your servants
be avenged among the nations!

11 Listen to the painful cries of the prisoners!
Use your great strength to set free those condemned to die!

12 Pay back our neighbors in full!
May they be insulted the same way they insulted you, O Lord!

13 Then we, your people, the sheep of your pasture,
will continually thank you.
We will tell coming generations of your praiseworthy acts.