1 Mosebok 3

1 Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»2 Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården,3 men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.'»4 Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö;5 men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.7 Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.8 Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.9 Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är du?»10 Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»11 Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»12 Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt.»13 Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!» Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt.»14 Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar.15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»16 Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.»17 Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;18 törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda.19 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.»20 Och mannen gav sin hustru namnet Eva s, ty hon blev en moder åt allt levande.21 Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.22 Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen.»23 Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.24 Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.

1 Mosebok 4

1 Och mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain; då sade hon: »Jag har fött s en man genom HERRENS hjälp.»2 Och hon födde åter en son, Abel, den förres broder. Och Abel blev en fårherde, men Kain blev en åkerman.3 Och efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar fram en offergåva åt HERREN.4 Också Abel bar fram sin gåva, av det förstfödda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offergåva;5 men till Kain och hans offergåva såg han icke. Då blev Kain mycket vred, och hans blick blev mörk.6 Och HERREN sade till Kain: »Varför är du vred, och varför är din blick så mörk?7 Är det icke så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren; till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne.»8 Och Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute på marken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom.9 Då sade HERREN till Kain: »Var är din broder Abel?» Han svarade: »Jag vet icke; skall jag taga vara på min broder?»10 Då sade han: »Vad har du gjort! Hör, din broders blod ropar till mig från jorden.11 Så vare du nu förbannad och förvisad ifrån åkerjorden, som har öppnat sin mun för att mottaga din broders blod av din hand.12 När du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gröda. Ostadig och flyktig skall du bliva på jorden.»13 Då sade Kain till HERREN: »Min missgärning är större än att jag kan bära den.14 Se, du driver mig nu bort ifrån åkerjorden, och jag måste gömma mig undan för ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva på jorden, och så skall ske att vemhelst som möter mig, han dräper mig.»15 Men HERREN sade till honom: »Nej, ty Kain skall bliva hämnad sjufalt, vemhelst som dräper honom.» Och HERREN satte ett tecken till skydd för Kain, så att ingen som mötte honom skulle slå honom ihjäl.16 Så gick Kain bort ifrån HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.17 Och Kain kände sin hustru, och hon blev havande och födde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn.18 Och åt Hanok föddes Irad, och Irad födde Mehujael, och Mehujael födde Metusael, och Metusael födde Lemek.19 Men Lemek tog sig två hustrur; den ena hette Ada, den andra Silla.20 Och Ada födde Jabal; han blev stamfader för dem som bo i tält och idka boskapsskötsel.21 Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader för alla dem som hantera harpa och pipa.22 Men Silla födde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Och Tubal-Kains syster var Naama.23 Och Lemek sade till sina hustrur: »Ada och Silla, hören mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man dräper jag för vart sår jag får, och en yngling för var blånad jag får.24 Ja, sjufalt hämnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt.»25 Och Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: »Gud har beskärt s mig en annan livsfrukt, till ersättning för Abel, eftersom Kain dräpte honom.»26 Men åt Set föddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid denna tid begynte man åkalla HERRENS namn.

1 Mosebok 5

1 Detta är stycket om Adams släkt. När Gud skapade människor, gjorde han dem lika Gud.2 Till man och kvinna skapade han dem; och han välsignade dem och gav dem namnet människas, när de blevo skapade.3 När Adam var ett hundra trettio år gammal, födde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.4 Och sedan Adam hade fött Set, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.5 Alltså blev Adams hela levnadsålder nio hundra trettio år; därefter dog han.6 När Set var ett hundra fem år gammal, födde han Enos.7 Och sedan Set hade fött Enos, levde han åtta hundra sju år och födde söner och döttrar.8 Alltså blev Sets hela ålder nio hundra tolv år; därefter dog han.9 När Enos var nittio år gammal, födde han Kenan.10 Och sedan Enos hade fött Kenan, levde han åtta hundra femton år och födde söner och döttrar.11 Alltså blev Enos' hela ålder nio hundra fem år; därefter dog han.12 När Kenan var sjuttio år gammal, födde han Mahalalel.13 Och sedan Kenan fött Mahalalel, levde han åtta hundra fyrtio år och födde söner och döttrar.14 Alltså blev Kenans hela ålder nio hundra tio år; därefter dog han.15 När Mahalalel var sextiofem år gammal, födde han Jered.16 Och sedan Mahalalel hade fött Jered, levde han åtta hundra trettio år och födde söner och döttrar.17 Alltså blev Mahalalels hela ålder åtta hundra nittiofem år; därefter dog han.18 När Jered var ett hundra sextiotvå år gammal, födde han Hanok.19 Och sedan Jered hade fött Hanok, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.20 Alltså blev Jereds hela ålder nio hundra sextiotvå år; därefter dog han.21 När Hanok var sextiofem år gammal, födde han Metusela.22 Och Hanok vandrade i umgängelse med Gud i tre hundra år, sedan han hade fött Metusela, och han födde söner och döttrar.23 Alltså blev Hanoks hela ålder tre hundra sextiofem år.24 Sedan Hanok så hade vandrat i umgängelse med Gud, såg man honom icke mer, ty Gud tog honom bort.25 När Metusela var ett hundra åttiosju år gammal, födde han Lemek.26 Och sedan Metusela hade fött Lemek, levde han sju hundra åttiotvå år och födde söner och döttrar.27 Alltså blev Metuselas hela ålder nio hundra sextionio år; därefter dog han.28 När Lemek var ett hundra åttiotvå år gammal, födde han en son.29 Och han gav honom namnet Noa s, i det han sade: »Denne skall trösta s oss vid vårt arbete och våra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN har förbannat.»30 Och sedan Lemek hade fött Noa, levde han fem hundra nittiofem år och födde söner och döttrar.31 Alltså blev Lemeks hela ålder sju hundra sjuttiosju år; därefter dog han.32 När Noa var fem hundra år gammal, födde han Sem, Ham och Jafet.

YouVersion

Bible

My

Community

Mobile

1 Mosebok 4:1

1 Mosebok 3

1 Mosebok 4

1 Mosebok 5

Selected

Community Notes

My Notes

M'Cheyne One Year Reading Plan Info

Today - Day 1

Lots of Choices

Audio Bible (Faith Comes By Hearing)

Verse of the Day

Create New Note

Additional content

YouVersion

Bible

My

Community

Mobile

1 Mosebok 4:1

1 Mosebok 3

1 Mosebok 4

1 Mosebok 5

Achi

Achuar

Afrikaans

العربية

Waimaha

Batak Toba

български език

বাংলা

Biatah

Simalungun

Batak Karo

Cebuano

Church Slavonic

česky

Dansk

Deutsch

Dusun

English

Español

Euskara

فارسی

Suomi

Français

Guaraní

Ancient Greek

Hausa

עִבְרִית

Hiligaynon

Hrvatski

Magyar

Hawai`i Pidgin

Հայերեն

Iban

Bahasa Indonesia

Igbo

Italiano

日本語

ភាសាខ្មែរ

한국어

Lahu

Malagasy

te reo Māori

Li Niha

Nederlands

Norsk: nynorsk

Norsk: bokmål

Sotho, Northern

Polski

Penan

Potawatomi

Português

Quichua-Chimborazo

Română

Pyccкий

Toraja

Slovenčina

Shona

Somali

Shqip

српски

Svenska

Kiswahili

ภาษาไทย

Murut Timungon

Tagalog

Tswana

Tsonga

Türkçe

українська

اردو

Tiếng Việt