1 Mosebok 39

1 Och Josef fördes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna, en egyptisk man, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom ditned.2 Och HERREN var med Josef, så att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus;3 och hans herre såg att HERREN var med honom, ty allt vad han gjorde lät HERREN lyckas väl under hans hand.4 Och Josef fann nåd för hans ögon och fick betjäna honom. Och han satte honom över sitt hus, och allt vad han ägde lämnade han i hans vård.5 Och från den stund då han hade satt honom över sitt hus och över allt vad han ägde, välsignade HERREN egyptierns hus, för Josefs skull; och HERRENS välsignelse vilade över allt vad han ägde, hemma och på marken.6 Därför överlät han i Josefs vård allt vad han ägde, och sedan han hade fått honom till sin hjälp, bekymrade han sig icke om något, utom maten som han själv åt. Men Josef hade en skön gestalt och var skön att skåda.7 Och efter en tid hände sig att hans herres hustru kastade sina ögon på Josef och sade: »Ligg hos mig.»8 Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: »Se, alltsedan min herre har tagit mig till sin hjälp, bekymrar han sig icke om något i huset, och allt vad han äger har han lämnat i min vård.9 Han har i detta hus icke större makt än jag, och intet annat har han förbehållit sig än dig allena, eftersom du är hans hustru. Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?»10 Och fastän hon talade sådant dag efter dag till Josef, hörde han dock icke på henne och ville icke ligga hos henne eller vara med henne.11 Men en dag då han kom in i huset för att förrätta sina sysslor, och ingen av husfolket var tillstädes därinne,12 fattade hon honom i manteln och sade: »Ligg hos mig.» Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.13 Då hon nu såg att han hade lämnat sin mantel i hennes hand och flytt ut,14 ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: »Sen här, han har fört hit till oss en hebreisk man, för att denne skulle locka oss till lättfärdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos mig; men jag ropade med hög röst.15 Och när han hörde att jag hov upp min röst och ropade, lämnade han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.»16 Och hon lät hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem;17 då berättade hon för honom detsamma; hon sade: »Den hebreiske tjänaren som du har fört hit till oss kom in till mig, och ville locka mig till lättfärdighet.18 Men då jag hov upp min röst och ropade, lämnade han sin mantel kvar hos mig och flydde ut.»19 När nu hans herre hörde vad hans hustru berättade för honom, nämligen att hans tjänare hade betett sig mot henne på detta sätt, blev hans vrede upptänd.20 Och Josefs herre tog honom och lät sätta honom i det fängelse där konungens fångar sutto fängslade; där fick han då vara i fängelse.21 Men HERREN var med Josef och förskaffade honom ynnest och lät honom finna nåd hos föreståndaren för fängelset.22 Och föreståndaren för fängelset lät alla fångar som sutto i fängelset stå under Josefs uppsikt; och allt vad där skulle göras, det gjordes genom honom.23 Föreståndaren för fängelset tog sig alls icke av något som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det lät HERREN lyckas väl.

1 Mosebok 40

1 En tid härefter hände sig att den egyptiske konungens munskänk och hans bagare försyndade sig mot sin herre, konungen av Egypten.2 Och Farao blev förtörnad på sina två hovmän, överste munskänken och överste bagaren,3 och lät sätta dem i förvar i drabanthövitsmannens hus, i samma fängelse där Josef satt fången.4 Och hövitsmannen för drabanterna anställde Josef hos dem till att betjäna dem; och de sutto där i förvar en tid.5 Medan nu den egyptiske konungens munskänk och bagare sutto fångna i fängelset, hade de båda under samma natt var sin dröm, vardera med sin särskilda betydelse.6 Och när Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de voro bedrövade.7 Då frågade han Faraos hovmän, som med honom sutto i förvar i hans herres hus: »Varför sen I så sorgsna ut i dag?»8 De svarade honom: »Vi hava haft en dröm, och ingen finnes, som kan uttyda den.» Josef sade till dem: »Att giva uttydningen är ju Guds sak; förtäljen drömmen för mig.»9 Då förtäljde överste munskänken sin dröm för Josef och sade till honom: »Jag drömde att ett vinträd stod framför mig;10 på vinträdet voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott, så slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.11 Och jag hade Faraos bägare i min hand, och jag tog druvorna och pressade ut dem i Faraos bägare och gav Farao bägaren i handen.»12 Då sade Josef till honom: »Detta är uttydningen: de tre rankorna betyda tre dagar;13 om tre dagar skall Farao upphöja ditt huvud och sätta dig åter på din plats, så att du får giva Farao bägaren i handen likasom förut, då du var hans munskänk.14 Men tänk på mig, när det går dig väl, så att du gör barmhärtighet med mig och nämner om mig för Farao och skaffar mig ut från detta hus;15 ty jag är med orätt bortförd från hebréernas land, och icke heller här har jag gjort något varför jag borde sättas i fängelse.»16 Då nu överste bagaren såg att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: »Också jag hade en dröm. Jag tyckte att jag bar tre vetebrödskorgar på mitt huvud.17 Och i den översta korgen funnos bakverk av alla slag, sådant som Farao plägar äta; men fåglarna åto därav ur korgen på mitt huvud.»18 Då svarade Josef och sade: »Detta är uttydningen: de tre korgarna betyda tre dagar;19 om tre dagar skall Farao upphöja ditt huvud och taga det av dig; han skall upphänga dig på trä, och fåglarna skola äta ditt kött.»20 På tredje dagen därefter, då det var Faraos födelsedag, gjorde denne ett gästabud för alla sina tjänare. Då upphöjde han, bland sina tjänare, såväl överste munskänkens huvud som överste bagarens.21 Han insatte överste munskänken åter i hans ämbete, så att han fick giva Farao bägaren i handen;22 men överste bagaren lät han upphänga, såsom Josef hade sagt dem i sin uttydning.23 Men överste munskänken tänkte icke på Josef, utan glömde honom.

1 Mosebok 41

1 Två år därefter hände sig att Farao hade en dröm. Han tyckte sig stå vid Nilfloden.2 Och han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.3 Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden; och de ställde sig bredvid de förra korna på stranden av floden.4 Och de fula och magra korna åto upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade Farao.5 Men han somnade åter in och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, växa på samma strå.6 Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden;7 och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. Därefter vaknade Farao och fann att det var en dröm.8 Då han nu om morgonen var orolig till sinnes, sände han ut och lät kalla till sig alla spåmän och alla vise i Egypten. Och Farao förtäljde sina drömmar för dem; men ingen fanns, som kunde uttyda dem för Farao.9 Då talade överste munskänken till Farao och sade: »Jag måste i dag påminna om mina synder.10 När Farao en gång var förtörnad på sina tjänare, satte han mig jämte överste bagaren i fängelse i drabanthövitsmannens hus.11 Då hade vi båda, jag och han, under samma natt en dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda betydelse.12 Och jämte oss var där en ung hebré, som var tjänare hos hövitsmannen för drabanterna. För honom förtäljde vi våra drömmar, och han uttydde dem för oss; efter som var och en hade drömt gav han en uttydning.13 Och såsom han uttydde för oss, så gick det. Jag blev åter insatt på min plats, och den andre blev upphängd.»14 Då sände Farao och lät kalla Josef till sig; och man skyndade att föra honom ut ur fängelset. Och han lät raka sig och bytte om kläder och kom inför Farao.15 Och Farao sade till Josef: »Jag har haft en dröm, och ingen finnes, som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig, att allenast du får höra en dröm, kan du uttyda den.»16 Josef svarade Farao och sade: »I min makt står det icke; men Gud skall giva Farao ett lyckosamt svar.»17 Då sade Farao till Josef: »Jag drömde att jag stod på stranden av Nilfloden.18 Och jag såg sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen.19 Sedan såg jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett några så fula som dessa.20 Och de magra och fula korna åto upp de sju första, feta korna.21 Men när de hade sväljt ned dem, kunde man icke märka att de hade sväljt ned dem, utan de förblevo fula såsom förut. Därefter vaknade jag.22 Åter drömde jag och såg då sju ax, fulla och vackra, växa på samma strå.23 Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, förtorkade, tunna och svedda av östanvinden;24 och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade jag för spåmännen; men ingen fanns, som kunde förklara det för mig.»25 Då sade Josef till Farao: »Faraos drömmar hava en och samma betydelse; vad Gud ämnar göra, det har han förkunnat för Farao.26 De sju vackra korna betyda sju år, de sju vackra axen betyda ock sju år; drömmarna hava en och samma betydelse.27 Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda sju år, så ock de sju tomma axen, de som voro svedda av östanvinden; sju hungerår skola nämligen komma.28 Detta menade jag, när jag sade till Farao: Vad Gud ämnar göra, det har han låtit Farao veta.29 Se, sju år skola komma med stor ymnighet över hela Egyptens land.30 Men efter dem skola sju hungerår inträffa, sådana, att man skall förgäta all den förra ymnigheten i Egyptens land, och hungersnöden skall förtära landet.31 Och man skall icke hava något minne av den förra ymnigheten i landet, för den hungersnöds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket svår.32 Men att Farao har haft drömmen två gånger, det betyder att detta är av Gud bestämt, och att Gud skall låta det ske snart.33 Må nu alltså Farao utse en förståndig och vis man, som han kan sätta över Egyptens land.34 Må Farao göra så; må han ock förordna tillsyningsmän över landet och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de sju ymniga åren.35 Må man under dessa kommande goda år samla in allt som kan tjäna till föda och hopföra säd under Faraos vård i städerna, för att tjäna till föda, och må man sedan förvara den,36 så att dessa födoämnen finnas att tillgå för landet under de sju hungerår som skola komma över Egyptens land. Så skall landet icke behöva förgås genom hungersnöden.»37 Det talet behagade Farao och alla hans tjänare.38 Och Farao sade till sina tjänare: »Kunna vi finna någon i vilken Guds Ande så är som i denne?»39 Och Farao sade till Josef: »Eftersom Gud har kungjort för dig allt detta, finnes ingen som är så förståndig och vis som du.40 Du skall förestå mitt hus, och efter dina befallningar skall allt mitt folk rätta sig; allenast däri att tronen förbliver min vill jag vara förmer än du.»41 Ytterligare sade Farao till Josef: »Jag sätter dig nu över hela Egyptens land.»42 Och Farao tog ringen av sin hand och satte den på Josefs hand och lät kläda honom i kläder av fint linne och hängde den gyllene kedjan om hans hals.43 Och han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen, och man utropade framför honom » abrek »s. Och han satte honom över hela Egyptens land.44 Och Farao sade till Josef: »Jag är Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.»45 Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. Och Josef begav sig ut och besåg Egyptens land.46 Josef var trettio år gammal, när han stod inför Farao, konungen i Egypten. Och Josef gick ut ifrån Farao och färdades omkring i hela Egyptens land.47 Och landet gav under de sju ymniga åren avkastning i överflöd48 och under dessa sju år som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tjäna till föda och lade upp det i städerna. I var särskild stad lade han upp de födoämnen som man hämtade ifrån fälten däromkring.49 Så hopförde Josef säd i stor myckenhet, såsom sanden i havet, till dess man måste upphöra att hålla räkning på den, eftersom det var omöjligt att hålla räkning på den.50 Och åt Josef föddes två söner, innan något hungerår kom; de föddes åt honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On.51 Och Josef gav åt den förstfödde namnet Manasse s, »ty», sade han, »Gud har låtit mig förgäta all min olycka och hela min faders hus.»52 Och åt den andre gav han namnet Efraim s, »ty», sade han, »Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land».53 Men de sju ymniga åren som först hade kommit i Egyptens land gingo till ända;54 sedan begynte de sju hungeråren, såsom Josef hade förutsagt. Och hungersnöd uppstod i alla andra länder; men i Egyptens land fanns bröd överallt.55 Och när hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter bröd, sade Farao till alla egyptier: »Gån till Josef, och gören vad han säger eder.»56 När nu alltså hungersnöd var över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd åt egyptierna. Men hungersnöden blev allt större i Egyptens land;57 och från alla länder kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden blev allt större i alla länder.

Community Notes

Show More
View more
My Notes

Create New

No notes found for the verses selected, be the first to create one.
M'Cheyne One Year Reading Plan Info

All plans

»
Today - Day 1
»

Genesis 1

Matthew 1

Ezra 1

Acts 1

Lots of Choices

Hundreds of different reading plans. Pick your favorite or follow several.

Start now

My Reading Plans
Audio Bible (Faith Comes By Hearing)
Verse of the Day

1 Whosoever believeth that Jesus is the Christ is born of God: and every one that loveth him that begat loveth him also that is begotten of him.

1 John 5:1

Like
Report

Title

Scripture reference

Content

Status

Publish on: at

YouVersion

Bible

My

Community

Mobile

1 Mosebok 40:1

1 Mosebok 39

1 Mosebok 40

1 Mosebok 41

Selected

Community Notes

My Notes

M'Cheyne One Year Reading Plan Info

Today - Day 1

Lots of Choices

Audio Bible (Faith Comes By Hearing)

Verse of the Day

Create New Note

Additional content

YouVersion

Bible

My

Community

Mobile

1 Mosebok 40:1

1 Mosebok 39

1 Mosebok 40

1 Mosebok 41

Achi

Achuar

Afrikaans

العربية

Waimaha

Batak Toba

български език

বাংলা

Biatah

Simalungun

Batak Karo

Cebuano

Church Slavonic

česky

Dansk

Deutsch

Dusun

English

Español

Euskara

فارسی

Suomi

Français

Guaraní

Ancient Greek

Hausa

עִבְרִית

Hiligaynon

Hrvatski

Magyar

Hawai`i Pidgin

Հայերեն

Iban

Bahasa Indonesia

Igbo

Italiano

日本語

ភាសាខ្មែរ

한국어

Lahu

Malagasy

te reo Māori

Li Niha

Nederlands

Norsk: nynorsk

Norsk: bokmål

Sotho, Northern

Polski

Penan

Potawatomi

Português

Quichua-Chimborazo

Română

Pyccкий

Toraja

Slovenčina

Shona

Somali

Shqip

српски

Svenska

Kiswahili

ภาษาไทย

Murut Timungon

Tagalog

Tswana

Tsonga

Türkçe

українська

اردو

Tiếng Việt