1 Mosebok 4

1 Och mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain; då sade hon: »Jag har fött s en man genom HERRENS hjälp.»2 Och hon födde åter en son, Abel, den förres broder. Och Abel blev en fårherde, men Kain blev en åkerman.3 Och efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar fram en offergåva åt HERREN.4 Också Abel bar fram sin gåva, av det förstfödda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offergåva;5 men till Kain och hans offergåva såg han icke. Då blev Kain mycket vred, och hans blick blev mörk.6 Och HERREN sade till Kain: »Varför är du vred, och varför är din blick så mörk?7 Är det icke så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren; till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne.»8 Och Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute på marken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom.9 Då sade HERREN till Kain: »Var är din broder Abel?» Han svarade: »Jag vet icke; skall jag taga vara på min broder?»10 Då sade han: »Vad har du gjort! Hör, din broders blod ropar till mig från jorden.11 Så vare du nu förbannad och förvisad ifrån åkerjorden, som har öppnat sin mun för att mottaga din broders blod av din hand.12 När du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gröda. Ostadig och flyktig skall du bliva på jorden.»13 Då sade Kain till HERREN: »Min missgärning är större än att jag kan bära den.14 Se, du driver mig nu bort ifrån åkerjorden, och jag måste gömma mig undan för ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva på jorden, och så skall ske att vemhelst som möter mig, han dräper mig.»15 Men HERREN sade till honom: »Nej, ty Kain skall bliva hämnad sjufalt, vemhelst som dräper honom.» Och HERREN satte ett tecken till skydd för Kain, så att ingen som mötte honom skulle slå honom ihjäl.16 Så gick Kain bort ifrån HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.17 Och Kain kände sin hustru, och hon blev havande och födde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn.18 Och åt Hanok föddes Irad, och Irad födde Mehujael, och Mehujael födde Metusael, och Metusael födde Lemek.19 Men Lemek tog sig två hustrur; den ena hette Ada, den andra Silla.20 Och Ada födde Jabal; han blev stamfader för dem som bo i tält och idka boskapsskötsel.21 Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader för alla dem som hantera harpa och pipa.22 Men Silla födde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Och Tubal-Kains syster var Naama.23 Och Lemek sade till sina hustrur: »Ada och Silla, hören mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man dräper jag för vart sår jag får, och en yngling för var blånad jag får.24 Ja, sjufalt hämnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt.»25 Och Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: »Gud har beskärt s mig en annan livsfrukt, till ersättning för Abel, eftersom Kain dräpte honom.»26 Men åt Set föddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid denna tid begynte man åkalla HERRENS namn.

1 Mosebok 5

1 Detta är stycket om Adams släkt. När Gud skapade människor, gjorde han dem lika Gud.2 Till man och kvinna skapade han dem; och han välsignade dem och gav dem namnet människas, när de blevo skapade.3 När Adam var ett hundra trettio år gammal, födde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.4 Och sedan Adam hade fött Set, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.5 Alltså blev Adams hela levnadsålder nio hundra trettio år; därefter dog han.6 När Set var ett hundra fem år gammal, födde han Enos.7 Och sedan Set hade fött Enos, levde han åtta hundra sju år och födde söner och döttrar.8 Alltså blev Sets hela ålder nio hundra tolv år; därefter dog han.9 När Enos var nittio år gammal, födde han Kenan.10 Och sedan Enos hade fött Kenan, levde han åtta hundra femton år och födde söner och döttrar.11 Alltså blev Enos' hela ålder nio hundra fem år; därefter dog han.12 När Kenan var sjuttio år gammal, födde han Mahalalel.13 Och sedan Kenan fött Mahalalel, levde han åtta hundra fyrtio år och födde söner och döttrar.14 Alltså blev Kenans hela ålder nio hundra tio år; därefter dog han.15 När Mahalalel var sextiofem år gammal, födde han Jered.16 Och sedan Mahalalel hade fött Jered, levde han åtta hundra trettio år och födde söner och döttrar.17 Alltså blev Mahalalels hela ålder åtta hundra nittiofem år; därefter dog han.18 När Jered var ett hundra sextiotvå år gammal, födde han Hanok.19 Och sedan Jered hade fött Hanok, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.20 Alltså blev Jereds hela ålder nio hundra sextiotvå år; därefter dog han.21 När Hanok var sextiofem år gammal, födde han Metusela.22 Och Hanok vandrade i umgängelse med Gud i tre hundra år, sedan han hade fött Metusela, och han födde söner och döttrar.23 Alltså blev Hanoks hela ålder tre hundra sextiofem år.24 Sedan Hanok så hade vandrat i umgängelse med Gud, såg man honom icke mer, ty Gud tog honom bort.25 När Metusela var ett hundra åttiosju år gammal, födde han Lemek.26 Och sedan Metusela hade fött Lemek, levde han sju hundra åttiotvå år och födde söner och döttrar.27 Alltså blev Metuselas hela ålder nio hundra sextionio år; därefter dog han.28 När Lemek var ett hundra åttiotvå år gammal, födde han en son.29 Och han gav honom namnet Noa s, i det han sade: »Denne skall trösta s oss vid vårt arbete och våra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN har förbannat.»30 Och sedan Lemek hade fött Noa, levde han fem hundra nittiofem år och födde söner och döttrar.31 Alltså blev Lemeks hela ålder sju hundra sjuttiosju år; därefter dog han.32 När Noa var fem hundra år gammal, födde han Sem, Ham och Jafet.

1 Mosebok 6

1 Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem2 sågo Guds söners att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.3 Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»4 Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.5 Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.7 Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»8 Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.9 Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.10 Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.11 Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.12 Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.13 Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.14 Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan.15 Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;16 en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra ovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på dess sida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.17 Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.18 Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.19 Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara.20 Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv.21 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.22 Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom.

YouVersion

Bible

My

Community

Mobile

1 Mosebok 5:1

1 Mosebok 4

1 Mosebok 5

1 Mosebok 6

Selected

Community Notes

My Notes

M'Cheyne One Year Reading Plan Info

Today - Day 1

Lots of Choices

Audio Bible (Faith Comes By Hearing)

Verse of the Day

Create New Note

Additional content

YouVersion

Bible

My

Community

Mobile

1 Mosebok 5:1

1 Mosebok 4

1 Mosebok 5

1 Mosebok 6

Achi

Achuar

Afrikaans

العربية

Waimaha

Batak Toba

български език

বাংলা

Biatah

Simalungun

Batak Karo

Cebuano

Church Slavonic

česky

Dansk

Deutsch

Dusun

English

Español

Euskara

فارسی

Suomi

Français

Guaraní

Ancient Greek

Hausa

עִבְרִית

Hiligaynon

Hrvatski

Magyar

Hawai`i Pidgin

Հայերեն

Iban

Bahasa Indonesia

Igbo

Italiano

日本語

ភាសាខ្មែរ

한국어

Lahu

Malagasy

te reo Māori

Li Niha

Nederlands

Norsk: nynorsk

Norsk: bokmål

Sotho, Northern

Polski

Penan

Potawatomi

Português

Quichua-Chimborazo

Română

Pyccкий

Toraja

Slovenčina

Shona

Somali

Shqip

српски

Svenska

Kiswahili

ภาษาไทย

Murut Timungon

Tagalog

Tswana

Tsonga

Türkçe

українська

اردو

Tiếng Việt